Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380
Zetzell.
Zibet.
ledamot oti Wetterauiscbe Gesellschaft fiir die
gesammte Naturkunde, till hedersledamot af
Jemt-lands busbàlls-sallskap, och till ledamot af
veten-skaps-societetea i Upsala. R. af N. O. ar 1824.
lian afled d. 9 Nov. 1829. Som umgänge med
böcker alltifrån barndomen varit professor
Zelter-ströms angenämaste sysselsättning, så började ban,
redan under sitt vistande i Stockholm, att på
bokauktionerna derstädes, efter sina små tillgångar,
för skalf a sig en liten boksamling, hvilken ban
sedermera, vid bokauktioner i Upsala och genom
kommissionärer i landsorterna, efter hand så ökade,
att den vid hans död steg till mera än 10,000
volymer. Af densamme testamenterades en del
till Upsala akademi, men större delen till Frösö
skola, med vilkor, att en serskild
bibliotbeks-byggnad af sten skulle för dess inrymmande i
skolans grannskap uppföras. De af bonom
utgifna Akademiska dispulationer och några andra
mindre afhandlingar, vittna om mycken lärdom.
Zetzell, Pelir, son af rådmannen O. Zetzell i
Söderköping, föddes d. 4 Sept. 1724, och blef,
efter att hafva genomgått Linköpings gymnasium,
år 1744 student i Upsala. Sedan han der oti
Hera år hufvudsakligen måst sysselsätta sig med
barns undervisning, för vinnande af nödigt lifs—
uppehälle, började ban först 1750, under
Rosensteins, Linnes och Wallerii handledning, studera
medicin, hvaruti ban snart gjorde så
utomordentliga framsteg, att ban 1754 fick med synnerlig
beder emottaga doktorsvärdigheten. För att
vidare förkofra sig i vetenskapen, företog han året
derpå en resa till Tyskland, Frankrike och
Holland, der ban med outtröttlig Dit tillfredsställde
sin lärgirigbet, och åtnjöt undervisning af flere
samtidens utmärktaste medicinske lärde. Med
anledning af de vigtiga vetenskapliga rön, ban
under tiden insändt till Svenska
vetenskaps-akademien, valde samma akademi bonom redan år 1756
till sin ledamot, äfvensom Kur-Mainziska akademien
i Erfurt kallade honom till ledamot. Efter
hemkomsten till Sverige 17 57, utnämndes ban till förste
fältmedicus i Pommern, hvarest han visade så
mycken drift och oförlruten uppmärksamhet, sä väl i
afseende på de öfrige läkarnes verksamhet, som
på sjukdomarnas beskaffenhet, afhjelpande och
förekommande, att konungen för bans räkning
inrättade en serskild ny tjenstebefattning för detta
ändamål. Efter sex års fälttåg, hvarunder ban är
1760, vid affären i Passewalk, varit på vägen att
äfven blifva tagen tillfånga, återkom han, sedan
fred blifvit afsluten, år 1762 till Stockholm, dä
ban förordnades till assessor i collegium medicum,
samt garnisonsmedicus. År 1774 tog ban afsked
från > sitt assessorseinbete, och sedan ban öfver
tjugo år med lycklig framgång utöfvat sin
vetenskap i Stockholm, samt under tiden samlat
betydlig förmögenhet, nedsatte ban sig 1784 i
Ösler-gölbland, hvarest ekonomiska göromål, mera än
medicinsk praktik, sedermera sysselsatte honom till
hans död, som inträffade den 22 Juli 1802. Han
var alltid utomordentligt verksam, lärd och
djupsinnig, men tillika munter och skainlsam i umgän-
get. Såsom ledamot i collegium medicum
deltog ban med serdeles nit i allmänna vården af
det Svenska medicinalväsendet, utarbetade sjelf
allt det, som egentligen rörde arméen, och bidrog
väsendtligen till beredande af de allmänna
medicinska författningar, som 1774 blefvo kungjorda.
Sin förmögenhet delade assessor Zetzell emellan
behöfvande slägtingar, och gjorde dessutom eo
donation af böcker till Linköpings gymnasium.
Zibet, ClirimtolTer Bogiataua, son af theologie
doktorn, prosten och kyrkoherden uti Qvidinge
församling i Skåne, Alexander Ziebetb, föddes d. 25
Dec. 1740. Sedan han, under flera års vistande vid
akademien i Lund, förvärfvat sig grundlig insigt
i språk och vetenskaper, ingick ban uti kongl,
kansliet, der ban redan 1761 befordrades till
ordinarie kanslist. Året derpå utnämnde Gustaf III,
såsom då ännu varande kronprins, honom till sin
handsekreterare, hvarvid ban erhöll
bofsekrelerare-fullmakt, och 1766 gafs bonom öppet bref pä
namn, beder och värdighet af kongl, sekreterare.
Efter revolutionen och den lyriska theaterns
inrättning, förordnade konung Gustaf 111 honom 1773
till underdirektör vid de kongl, spektaklerna, och
året derefter erhöll han värdighet af förste
expeditions-sekreterare. Uppböjdes 1777 i adligt stånd,
då ban tillika utnämndes till regeringsråd i
Pommern. Arcbivarie vid Kongl. Maj:ts orden 1782.
Gjorde en utländsk resa genom Tyskland och
Frankrike åren 1783 och 1784. R. af N. O. 1789.
Svenska akademien kallade bonom till sin ledamot
efter Botin, och Gustaf III, som alltid visade Z. en
synnerlig ynnest, utnämnde bonom 1792 till
statssekreterare vid utrikes expeditionen, hvilket embete
ban väl åter nedlade det följande året, men 1799
återtog. År 1800 nämndes ban till K. af N. O.,
och blef 1801 hofkansler, samt 1804 uppböjd till
friherre, hvarefter vitterhels-, historie- och
antiqvitetsakademien följande året kallade bonom till
sin hedersledamot. Efter revolutionen 1809
nedlade ban alla sina embeten, otb afled den 18 Maj
samma är. Zibet började tidigt sin bana i
hufvudstaden såsom vitterhetsidkare, och författade
öfver en ekorres död en liten komisk hjeltedikt,
Kurriaden, hvilken på sin tid gjorde något
uppseende. Sedermera skref ban en Prolog,
bearbetade efter Frarisyskt mönster operan Atine, och
höll ett Intradestal i Svenska Akademien, till minne
af Botin. Genom sitt testamente stiftade ban 2:oe
pris, att af Svenska akademien utdelas, hvaraf det
ena vittnar om hans stora tillgifvenhet för konung
Gustaf III, och det andra om hans vackra
nitälskan för samhällslagarnas helgd.
Embetsmanna-verksambeten bade dock bos Zibet nästan alldeles
öfverväldigat den auktorliga, hvilken aldrig synes
hafva bält någon synnerlig styrka. Om hans fä
skrifter är ej mycket att säga; men såsom
direktör öfver spektaklerna, under deras mest lysande
tid, bar han mäktigt medverkat att gifva vår
vitterhet, serdeles den dramatiska, det skaplynne,
som densamma under denna period antog. Han
var städse en slafvisk anhängare af den Fransyska
estetikens grundsatser, och ansåg’ författarne frän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
