Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårdkarlar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kiillch.
Küge von Manteuffel. 383
öfverhölj|] af blod, lät han pä fyra korslagda
pikar bära sig till de farligaste punkterna. Då
några soldater började vika, ropade ban häftigt:
"soldater! kamrater!" mera hann ban icke säga,
ty en kula genomborrade i detsamma bröstet på
bonom. Hans död spridde förvirring, och
Monte-cuculi måste för tredje gången vika tillbaka.
Dennas förnyade och kraftiga motstånd hade likväl
räddat bären från en fullkomlig förstöring. De
Bä-jerska trupperna, hvilka förut afgått från
Zus-marsbausen, hade nu hunnit till Heinbofen på östra
sidan om Schmutterbäcken. Här fattade de stånd,
besatte ett pass och upptogo de efterkommande
österrikarne. Hertig Ulrik af Wurtemberg på
kejserliga sidan stod med sina ryttare vid passet och
skyddade bron, orörlig, fastän midt i kulregnet från
de Svenska kanonerna, orubblig, fastän fem hästar
blefvo skjutna under honom. Hans köld räddade
bären for andra gången. Svenska och Franska
fotfolket bade ännu icke hunnit till passet. Derföre,
och emedan aftonen inbröt, ville Wrangel och
Turenne icke med blotta rytteriet angripa så
fördelaktigt ställde fiender. Desse åter tordes ej
afbi-da ett nytt anfall dagen derpå, utan drogo sig
under nattens mörker till det en mil derifrån
belägna Augsburg. De bade förlorat 9 kanoner,
nästan bela trossen, och 2000 i döda, deribland
fältherren Melander sjelf.
Zülicli, Cnrl Vredrik, son af
öfverste-löjt-nanten Anton Zülicb till Bersemunde, började sin
bana såsom simpel ryttare 1676, och fäktade
såsom sådan med tapperhet uti slaget vid
Lands-krooa 1677, hvarföre ban följande aret
befordrades till kornett. Efter fredsslutet 1679 gick ban
i Sachsisk tjenst, uti hvilken ban qvarstannade
anda till dess att det stora nordiska kriget under
Carl XII utbröt, då ban skyndade sig hem, för alt
erbjuda fäderneslandet sina tjenster. Så väl uti
slaget vid Naiva 1700 och vid öfvergången af
Dünaströmmen 1701, som uti flera träfTningar och
belägringar under Poblska fälttåget, ådagalade ban
sädana tappeihelsprof, att ban 1703 befordrades
till kapten vid dragonerna. I sådan egenskap
deltog ban uti slaget vid Posen 1704, hvarefter ban
följande året upphöjdes uti adligt stånd.
Bevistade slaget vid Holofzin 1708 och sedermera slaget
vid Pultava 1709, då ban togs till fånga och
fördes till Tobolsk, hvarest ban bolls i fangenskap
till år 1722, då han ändtligen fick återvända till
fäderneslandet. Äret efter hemkomsten fick ban
afsked såsom major, och dog slutligen på
1730-talet. Med bonom sjelf utslocknade bans adliga
ätt. En broder till denne,
SKfilich, <*u«tar, äfven en bland de mänga
tappre Carolinerne, var öfverste-löjtnant vid Nylands
infanteri-regemente, då ban 1705 uppböjdes i
adligt stånd. Befordrades sedan till general-major
och öfverste för Tavastehus läns regemente, i
hvilken egenskap ban 1711 uppböjdes till friherre.
Blef slutligen general af infanteriet samt
öfver-kommendant i Stralsund, och afled derstädes den
5 Juni 1743.
Zweigbergk, Fredrik von, f. d. riksdags-
fullmäktig och statsrevisor, föddes i Juni 1797,
tjenstgjorde på landskontoret i Mariestad åren 1815
—1819 såsom landskontorist, derefter såsom
vice-kronofogde, och förordnades 1820 till
expeditions-kronofogde, till biträde ät kronofogden i Leckö
fögderi af Skaraborgs län. Vid 1834 års riksdag
valdes von Z. till riksdagsfullmäktig i
bondeståndet för Wiste, Åse, Kållands och Barne barader,
och infann sig i denna egenskap i Stockholm.
Genast vid riksdagens början väcktes mot v. Z:s
behörighet, att vara ledamot af bondeståndet, fråga
af riksdagsmannen Johan Bengtsson från
Wester-norrland, som yrkade, att som v. Z. innehaft
ordinarie beställning i rikets tjenst, vore ban enligt
15 § Riksdags-ordningen icke behörig att vara
riksdagsman af bondeståndet. Efter en lång
debatt bärom afgjordes frågan den 10 Febr. samma
år genom votering, som utföll (med 64 röster mot
34) så, att v. Z., som man ansåg hafva innehaft
ordinäre tjenst såsom landskontorist vid Skaraborgs
landskontor, ej vore berättigad att vara
riksdagsfullmäktig inom bondeståndet, utan borde afträda,
samt återlemna den för inträde uti ståndet
erhållna pollet, samt alt nytt val skulle anställas till
riksdagsfullmäktig för ofvannämnda härader, v. Z.
afreste till följe häraf från riksdagen, men
återvaldes af samma härader vid 1840 —1841 och
1844 —1845 årens riksdagar, hvarvid ban
bibehölls af ståndet och gjorde sig känd såsom en af
bondeståndets redbaraste och skickligaste
ledamöter. Afled i Skara den 27 Maj 1850, nära 53 år
gammal.
Kli«e von Manteuffel. Denna gamla adliga
att räknas bland de äldsta och ansenligaste
slägter i Pommern, samt hörer till de så kallade
"Sie-ben scblossgesessenen." Somliga vilja leda dess
ursprung från de engelske herrarne de Mandevel,
andra åter från den friberrliga ätten von Quarne,
hvilken på 1000-talet florerade i Braunschweig,
och då tillika kallade sig Eqvites de Mandevilla,
samt sedermera vida utbredt sig uti
Mark-ßran-donhurg, Mecklenburg, Preussen, Kurland, Lifland,
Estland, Sverige och Poblen, pä hvilket sednare
ställe den erhöll indigenatsrätt och utaf sitt
adliga gods Popielewo kallade sig Popielewsky. Uti
Sverige räknas icke många märklige af denna ätt.
Xii«e von Manteuffel, Benjt Fabian, var
öfverste-löjtnant och cbef för Karelska
sqvadro-nen, då ban deltog uti det olyckliga slaget vid
Pultava, samt öfverste år 1713, då ban bevistade
kalabaliken i Bender, der ban qvarlemnades, tillika
med manskapet, vid konungens afresa till Demotika.
Samma år befordrades ban till general-major; men
bans sednare öden äro okända.
Xiige von Manteuffel, Otto Jakob, son af
majoren vid Svenska lifgardet och öfversten för
Estniska adelsfanan Otto Zöge von Manteuffel,
föddes den 2 April 1718, och blef redan 1728
anställd vid hofvet såsom kunglig page. År 1733
utnämndes ban till "handtlangare" vid artilleriet;
men fick emot slutet af samma år åter afsked med
fändriks karakler, då ban reste ut till Danzig och
genast blef kornett, samt straxt derpå löjtnant vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
