Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åreberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
400
Äreberg.
IrträhaioKcn i forntiden.
och mossar, hvilka ofta bidraga till åkerns
skadande af köld. Genom socknen rinner Em-etf, vid
hvilken bundradetals krigare, börande till Svenska
arméen, under dess återtåg från Norrige år 1719,
vid nyårstiden omkommo af köld. I denna socken
bar varit en gränstall, kallad gränstullen i Are,
anlagd år 1695 i Pufeds by, utmed den der
varande skansen, men sedan flyttad till Forssa,
|-mil nedanföre. Dufeds skans blef år 1734 öde-
,lagd. Vid Handöt, i denna socken, är ett
tälj-stensbrott, der grytor, pannor, kakelugosbällar
och dylikt bearbetas och försäljas till de
närliggande trakterna, äfvensom till Norrige. Denna
bandtering skall bär vara uråldrig. Vid Nordbalis
bv träffas äfven svart takskiffer. I socknen finnas
äfven flera koppargrufvor, såsom Handöt, Gustaf
och Carlsbergs; men gruf-arbetet försvåras
betydligt dels genom klimatet, dels genom det länga
afståndet till närmaste sjöstad, hvarföre ock alla
dessa verk numera afstannat, och äro ödelagda.
Landsvägen inom socknen slutar vid byn Sta,
hvarefter endast rid- och klöfväg vidtager. Om
vintern nyttjas bär mycket att färdas på skidor.
Socknen innehåller töj bemman, med 1,154
inbyggare.
Ireberg, ett jernbruk i Kyrkefalla socken, 4
J-mil från Mariestad, är anlagdt år 1726. Bruket
har 2 härdar, med 600 skepp:d privil. årligt smide
af köpetackjern, hvarföre hammarskatt utgöres med
6 skepp:d. Skeppar på Götheborg, och tillhörde
år 1845 P. Mellins konkursmassa. Smidesstämpeln
är ett sammangjutet ÅH inom en cirkel.
Äreskutnn, en bergsböjd om 4,919 fot, är
belägen i Åre socken af södra Jemtland. Konung
Carl XI besökte berget år 1686. Björkskogen
stiger ända till 3,100 fot på detta berg, hvars
topp icke uppnår den egentliga snögränsen,
ehuruväl eviga snömassor bär och der befinna sig på
dess norra sida. Från spetsen af berget njuter
man den vidsträcktaste och herrligaste utsigt.
Äroinot. Bland katholicismens många vidskepliga
påfund, voro själamessor för de döda betraktade
såsom något högst angeläget, och för den skull
oftast ganska dyrköpta. När liket var jordadt,
måste presten, för laga likstol öfver detsamma,
hålla tre själamessor, den första på
begrafnings-dagen, den andra på sjunde dagen derefter, eller
påföljande söndag, den tredje på trettionde dagen
efter begrafningen. Denna sistnämnda kallades
må-nadsmot. Ville någon ännu ytterligare förskaffa sig
en vissare säkerhet om sin själs frälsning ur
skärselden, måste en sådan förmån köpas genom ett
serskildt testamente, benämndt Själagift. Dermed
köpte han sig rättighet till Årsmot (eller
Års-motsmessa), d. v. s. en årlig högtidlig messa på
sin dödsdag. Till alla dessa messor hörde icke
allenast den latinska sången, ntan ock ett ståtligt
gästabud, hvarföre äfven den, som ville hafva
årsmot firadt ärligen pä sin dödsdag, måste hafva
lemnat everldeligt testamente på så stor egendom,
att ärliga räntan deraf kunde betäcka kostnaderna
för messan och gästabudet. Också finner man,
att årsmot endast plägade bållas efter de för-
nämste och rikaste personer, förmögnare biskopar
o. s. v.
Åri»rükniuKen i forntiden. Nordens gamla
folk hade begrepp om solärets storlek och om
skottdagars nödvändighet. Året indelades af dem
uti tvenne hälfter, vinterhälft och sommarbälft,
eller s. k. Mister i (af rnidr, half, och ar, år).
Från vinterns början räknades äfven årets, ty
vintern betraktades såsom äldre än sommaren, i
öfverensstämmelse med den fornm\tbiska läran, alt
mörkret och kölden voro äldre än ljuset och
värman. I året räknade man fyra dagar på det fjerde
hundradet, ’ hvilket, efter det gamla sättet att
räkna tio tolfter, eller sex tjog på hundradet,
vill säga 364 dagar. Dessa indelades i tolf
månader och femtiotvå veckor, hvarje vecka
beräknad till sju och hvarje månad till trettio dagar,
jemte fyra öfverskottsdagar eller, såsom de gamle
kallade det, tillökelscnätter (aukanætur), ty såsom
ären räknades efter vintrarna, så räknades
dygnen efter nätterna. Att åtminstone hos Isländarne
i det tionde århundradet, då de ännu voro
hedningar, året efter förbemälda sätt varit afmätt,
det veta vi med temlig visshet, och Islands
be-byggare hade frän Skandinavien medfört sin
kunskap saint sina förfäders sedvänjor. De märkte
dock snart af solens gäng, att sommaren sköt allt
längre och längre tillbaka inpå våren; men
hvadan detta kom, eller huru man fordom i dylika
fall förhållit sig, det visste de icke. En Isländsk
man. Thorsten Svarte från Breidfjord, uppgaf dä
det förslag, att man hvar sjunde sommar skalle
lägga till en bel vecka, och försöka huru detta
månde lyckas. Förslaget vann bifall, och det
blef, efter lagman Thorkils samt andre kloke mäns
råd, fastställdt, alt dädanefter dagarnas antal
rätteligen skulle vara 365 de år, som icke voro
laup-ar, eller skottår, men 366 äter då skottår
inföll, hvilket inträffade hvart fjerde år. För
bibehållande af årets jemna veckoräkning, skulle,
med den hvarje år sålunda tillagda ökelsedageo,
på det sätt förhållas, att hvart sjunde, eller när
så inträffade, att två skottår inföllo inom ett
antal af sja är, hvart sjette år då skulle hafva
femtiotre veckor. Dygnets tider utstakades bos de
gamle efter väderstrecken och solens dagliga gång.
Väderstrecken indelades i fyra hufvudstreck och
i fyra mellanstreck, hvilka med ett gemensamt
namn kallades atta, åttor. Efter dessa
väderstreckens åttor indelades dygnet i åtta delar,
nemligen: 1) Morgun, morgon; 2) Öndverdur
dall ur, dagens framdel; 3) lludægi, bögdag, dagen i
sin böjd; kallades äfven Middægi, middag; 4) /.,’rt
tutur dags, dagens sednare del; bette äfven
Ly-dandi dagur, till slut lidande dag, och Tbrtdiungur
lifer dags, dagens återstående tredjedel; 5) Krold
qväll, och Aptan, afton; 6) Ondverd nött, första
delen af natten; 7) Middnæth, midnatt; och S)
E[ri tutur nætti, nattens sednare del. Lämpad till
våra dagars indelning af dygnet, börjades första
åttondelen klockan half fem förmiddagen, och
räckte till klockan half åtta; den andra derifrån
till klockan half elfva; den tredje till baif tu efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
