- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
416

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åreberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

416

tflund.

tilaud.

ning, som anses för den bästa i riket, vax,
"Ölands-nötter’’ och gäss, men lider på Here ställen
skogsbrist samt har liten ang och svagt sommarbete.
Ueu bär inhemska racen af hästar (Ölandsklippare
eller Kungsbäslar), som voro små, men särdeles
modige ucb bardige, äro numera sällsynta, sedan
genom utmarkernas delande tillfället att föda dein
ute bela året om försvunnit. Deremot hafva
Holsteinska hingstar mot slutet af förra seklet till ön
blifvit införskrifna och en större hästrace
derige-Dom bär uppväxt. Den största skogen är
Bodaskog, som är allmänning, men dessutom finnes
smärre barrskogsparker vid Källa och Köping. En
bränn-torfsmosse är för omkring 30 är sedan upptäckt i
Norra Möckleby socken på Dörby och Brostorps
byars område. 1 Södra Möckleby socken är ett
alunbruk aolagdt, till hvars bedrifvande mest
nyttjas alunskiffer, som finnes öfver hela ön. 1
Kastlösa socken är äfven ett stenkolsbrott upptäckt.
Krän samma trakt fäs äfven den s. k.
Ölandsstenen, som är en blot gråaktig sandsten, och kan
nyttjas vid stenbyggnader. Åkerbruket är eljest
landets hufvudnäring och har på sednare ären
tilltagit. Boskapsskötseln är svag, emedan
fodertill-gäugen i allmänhet är för liten emot deu i bruk
varande åkerjorden. Bland binäringar märkas
kalk-bränneri, som likväl, till föl]d af bristande skog,
mestadels blifvit inskränkt till Böda och Högeby
socknar, samt stenbuggning och slipning iuom Ölands
Norra Mot, särdeles i Källa pastorat. Jagt och
fiske äro här ej särdeles lönande. Vadmal, ryor
och ullstrumpor äro de manufakturvaror som
härifrän pläga utföras. Råg, hvete, korn, hafre och
ärter äro de vauliga sädesslagen. Allmännast sås
tvåradigt korn, som är tunnskaligt och vigtigt,
hvarföre ock Ölands korn är ryktbart på flere
orter iuom riket. Potates odlas mest på landets
vestra del, dock ej till den höjd som pä fasta
landet, emedan brännvinsbränning för vedbrist ej
drifves till mera au husbehof och pä mänga ställen
alldeles icke. Ärliga utsädet af spannmål säges
uppgå till omkring 27,57 9 tunnor, hvaraf årligen
kan påräkuas omkring 4:de till ö:le kornet i
afkastning. Ön Öland erhöll år 1819 särskilt länsstyrelse,
hvars residens var öns enda stad Borgholm, men
förlades år 1b2V åter under Kalmar län. Öns båda
fögderier, Norra och Södra Mötet, bestå
hvartdera af 3:ne härader, nemligen Åkerbo, Runstens och
Slattebo i Norra, samt Möckleby, Gi asgårds och
Al-gutsrums i Södra Mötet. 1 ecklesiastikt
hänseende lyder ön under Kalmar stift medelst 4
kontrak-ter, nemligen Norru kontraktet, Medelkontraktet
samt Östra och Vestra kontraktet. Socknarnes
antal utgör tillsammans 32 under 22 pastorater.
Antalet af öns förmedlade mantal utgör 818^.
Bland dessa bemman äro 3 kungsgårdar, eller
kungsladugårdar, nemligen Borgholm, Otleiiby och Huru,
tillsainmans utgörande 17] hemman; 1 frälsesäteri;
16^ roteradt frälse; 292-Jgi skattehemman; 451,Vtt
kronobemman; 34^ prestbul och stommar; 5t\
ka-pellanshol. I militäriskt hänseende underhåller Öland
2:ne båtmauskompanier, af hvilka det första utgör
125 ordiuarie och 33 exira rotar samt del andra

138 ordinarie och 28 extra rotar. Folkmängden

bar på sednare åren stigit, och utgjorde år 1639
30,724 personer. Statsbidragen jemte kommunala
bidrag af alla slag beräknades år 1822 till 133,834*
R:dr. Öboerne äro reslige och starkt byggde samt
från barndomen vande vid sjön, hvarföre de ock
kunna räknas bland rikets bästa sjöfolk. Nära öns
vestra kust är en köping, Mot byldnga, anlagd. Pi
öns södra udde uppfördes år 1785 af enskild
person, med kronans biträde, af kalksten en fyrbåk,
som underhålles med stenkol och af sjöfarande
kallas Långa Erik. Denna båk ändrades sedan 1822
frän öppen till täckt stenkolsfyr, och under ären
1844 och 1845 undergick den äter ombyggnad, di
den ändrades lill lentillfyr af 2:dra ordningen.
Fyrlågan brinner 136 fot öfver vattnet och bör
synas 4[ mil i klart väder. På Ölands norra adde
på det lilla skäret, Storgrundet kalladt,
uppfördes 1845 ett fyrtorn af sten, 90 fot högt till
altanen, har en lentillfyr af 3:dje ordningen. Fyrlågan
är 106 fot öfver vattenytan och bör synas på 4 mils
afstånd. Hvad öns historia vidkommer, har den,
särdeles under fejderna med Danmark, ofta varit en
skådeplats för krig. Redan år 775 skall ön
hafva blifvit plundrad af Ragnar Lodbroks söner,
Sigurd, llvitserk och Björn. Herlig Waldemar
erhöll vid Häfdaskiftet d. 19 September 1315 äfven
Öland, och hans enka, som lärer vistats här vid
sin gemåls död och erhållit Öland i förläning år
1322, säges mycket hafva gynnat de andlige pä
ön, till dess hon bär alled år 1357. Ären 1280,
1316 och 1350 rasade bär pesleo. Är 1361
intogs den och plundrades af Danske konungen
Waldemar; men invånarne àtertogo samma år åter sin
frihet och förenade sig med Sverige, hvars konung
Magnus Eriksson dock snart pantsatte ön till
Hansestäderna. Konung Carl Knutson kämpade om ön
med Magnus Gren och Danskarne, hvilka Lär en
tid hade öfverhanden. Erkebiskop Jöns Bengtsson
alled på Borgholms slott år 1468. Sten Sture d.
ä. förjagade härifrån Inar Axelsson Tott, som fått
Borgholms slott i förläning af konung Christian;
men ön kom likväl snart äter i Danskt väld samt
derefter i Severin Norrbys bänder (ill 1523,
hvarefter öboerne svuro Gustaf Wasa trohet. Areo
1563, 1564 och 1565 höllos utanför ön sjöslag
mellan Svenska och Danska flottorna (hvarom se
Sjökrig). Danske konungen Christian IV intog ön
är 1611 i Augusti, men hertig Gustaf Adolf
ankom dit nattetid deu 20 Sept. och återtog ön med
böndernes tillhjelp. Danskarne landstego bar
likväl åter och forhärjade ön, oaktadt Peder M:n
Hammarskölds tappra försvar, på det grymmaste
är 1612, men àterleinnade likväl ön till Sverige
genom freden i Knäröd år 1613. Drottning
Christina öfverlemnade är 1051 ön till fri disposition
åt hertig Carl Gustaf, hvilken här tillbragte
några år. Ar 1676 stod här utanföre i sundet Bier
elt olyckligt slag, dä skeppet Kronan sjönk med
besättningen och amiralen grefve Creutz. Ar IB77
härjades åter ön af Danskarne, och en mindre
sjö-traffning föreföll vid öns södra udde mellan
Svea-ska och Danska Oollorna äfven år 167b. Aret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free