Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åreberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öland* fyrar.
Öland* Klas.
417
1710 och 1711 rasade bär messlingen och pesten.
Ar 1789 d. 26 Juli stod äter ett sjöslag vid Ölands
södra udde, denna gäng mot Rys>arne under
amiral Techetscbagow; detla slag blef ej afgörande,
emedan Svenskarnes andra skeppsdivision ej bann
fram. — Grefven af Lille (Ludvig XVIII) landsteg
àr 1804 med sin brorsson på Ölands södra udde
(se Gràsgärii). Enskiftes-förordningen af den 24
Juli 1812 har äfven varit gällande för detta län,
och jemte handelsfriheten med spannmål och
andra landtmannaprodukter bidragit till åkerbrukets
tillväxt och landets välmåga. Kronoskjutsning och
inqvartering äro här sällsynta, men deremot
måste öboerne bära tungan af
kronotionde-spannmå-lens transporterande från landets södra del till
Småland. Öns vapen är två förgylda hjortar
mellan 8 rosor i himmelsblått fält. Skölden är
betäckt med en greflig krona.
Öland* fyrar. Se Öland.
Öland* Nlati. Vid ön Öland hafva flera gånger
de Danska och Svenska flottorna drabbat
tillsamman under dessa båda folks fordna långvariga
inbördes fejder. Följande sjötraffningar derstädes äro
isynnerhet märkliga: Mot hösten är 1563 gick den
stora Svenska Uottan, bestående af t8 skepp,
under befäl af amiralen Bagge och Knut Haraldsson
Soop, åter till sjöss, för att söka fienden, och
slita den gamla tvisten om berravä Idet i
Östersjön. Efter ett misslyckadt landstigningsförsök på
Gottland, anträffades den fiendtliga (lollan,
bestående af 27 Danska skepp, under den gamle
riksamiralen Peder Skräm, och 6 Lübeckska skepp
under Fredrik Knebel, den II September under
Öland. Eburu Bagge var sä betydligt
underlägsen skydde han icke striden, hvilken varade ända
till dess att mörkret åtskiljde flottorna, utan att
någondera kunde tillegna sig fördelen. Danske
amiralen Bilde, på skeppet Fortuna, blef väl
döds-skjuten, och Skräms eget skepp så skadadt, att
det icke längre kunde hålla sjön; men deremot
blef Bagge tvungen att söka Elgsnabben, för de
svåra skador tvenne af hans skepp, Elefanten och
S:t Erik, lidit i träffningen. — Den 28 Maj år
1564 utgick åter Svenska floltan, bestående af 35
större och mindre skepp, under Jakob Bagge,
hvilken hade under sitt befäl amiralerne Arvid
Trolle och Clas Fleming. Chefskeppet, Mars
Jute-hataren, eller, såsom det också kallades, Makalös,
var det största skepp, som dä ännu blifvit byggdt
i Sverige; det förde 173 större och mindre
kanoner, hvaraf 125 voro af koppar. Straxt vid
utloppet från Elgsnabben skingrades Svenska flottan
af en storm, så att skeppeD voro långt skiljda
ifrån hvarandra, då Bagge med endast några få
den 30 Maj under Öland stötte på bela den
förenade Danska och Lübeckska floltan. Den förra,
som bestod af 28 större och mindre skepp,
anfördes detta år af amiralen Ilerlof Trolle; den
Lübeckska flottans styrka är icke känd, men
otvifvelaktigt hade den förenade flottan en högst
betydlig öfvervigt. Jakob Bagge, mera djerf än
försigtig, vek dock icke undan. Danske amiralen,
med cbefskeppet Fortuna, började straxt beskjuta
Makalös; men fick ett sådant svar, att han
förlorade styret, och måste låta Fortuna draga sig
bakom de öfriga. Skjutningen fortfor emellertid,
och mot qvällen blef ett af de Lübeckska
skeppen, ett af de största, så sönderskjutet, alt det
bastigt sjönk med allt som fanns derpå,
undantagandes någre få man, hvilka räddade sig i
båten. Vinden, som stillnade ut i solnedgången,
hindrade ännu de Svenska skeppen att förena sig,
sn att Uottan äfven den följande dagen var lika
spridd. De enda skepp, som om morgonen den 31
Maj befunno sig i sällskap med Svenske amiralen,
voro Elefanten och Finska Svanen; den öfriga
flottan höll sig långt i lovart från cbefen, så att
den icke kunde deltaga i den blifvande träffningen.
Vinden var bela dagen ostlig och ganska skarp;
båda flottorna lågo med styrbordshalsar; den
Svenska i lovart tned forcerade segel, för alt tränga
den Lübeckska under Ölands norra udde, hvilket
äfven lyckades så till vida, att Lübeckarne måste
vända, hvarigenom Bagge kl. 6 om morgonen med
sina tvenne sekundanter kunde anfalla några
Danska fartyg. Hela förmiddagen fortfor skjutningen
utan någon synnerlig verkan; men på aftonen vände
vinden sig sä, att de Lübeckska skeppen kommo
framom Makalös, och detta blef omringadt. På
ena sidan lågo tvenne af Lübeckarnes skepp,
hvaribland amiraKkeppet; på andra sidan två Danska,
nemligen Fortuna och Böselejonet. Då undflydde
de tvenne sista Svenska skeppen, Svanen och
Elefanten. Jakob Bagge med Makalös blef ensam;
men han försvarade sig emellertid lika tappert
som förut. Fienderne försökte flera gånger att
springa in pä Makalös, men blefvo alltid kraftigt
tillbakavisade med värjor och båtshakar. Danska
amiralskeppet Fortuna måste slutligen draga sig
ur striden. Det var så sönderskjutet, att vattnet
steg flera alnar upp i skråfvet. Derefter måste
Böselejonet äfven hålla undan; det hade fått alla
sina bjelkar sönderkrossade. Då det icke lyckades
alt äntra Makalös, började Lübeckarne klättra upp
i sina master, samt derifrån kasta lansar och
fot-anglar ned pä Makalös. En lans for tätt förbi
örat på Jakob Bagge. Då begärde han fram några
bösssor, och begynte sjelf skjuta på fienderne, så
att de, den ene efter den andre, föllo ned från
masterna såsom döda foglar, och ingen vågade
klifva dit upp i stället. Emellertid ankommo Otto
Rud och Görgen Brahe med tvenne nya Danska
skepp, lade sig der Fortuna och Böselejonet haft
sina platser, kastade sina ankaren ombord på
Makalös, och höllo sig fast dervid. Otto Rud sprang
med flere af sine män ombord derpå, och nu
uppstod en förtviflad strid. Esbjörn, som var
arkli-mästare på Makalös, hade bela dagen varit så
betagen af ängest, att han ej kunnat företaga sig
något. Nu blef han af den nära faran och
strids-bullret så förvirrad och förtviflad, att han sprang
upp, fy råde af en kanon, lade sig sedan öfver
krut kammaren och förgjorde sig sjelf. En af
kanonerna på Makalös sprang ändtligen sönder,
hvarvid elden kom lös; branden ökades genom
Lübeckarnes fyrbollar, och nalkades snart krutdurken.
Del. IV. 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
