Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer, till hvilka nationen icke stod i särskildt förhållande,
hade anledning prisa skåningarnes hjelpsamhet.
Nationens förste inspektor var domprosten Christian
Papke (1682—88). Sedan han sistnämnda år blifvit enhälligt
vald till stiftets biskop, utsågs teologie professor Jonas
Linnerius (1689—1718) till hans efterträdare. Äfven han
uppsteg 1715 till samma höga embete som Papke, men
qvarstod det oaktadt flera år som inspektor. Nationens öfriga
embetsmän voro i början endast kurator, notarie och
seniorerna. Till dessa befattningar togos i allmänhet de äldste,
i tur efter studentåren, och notariatet ansågs som närmaste
grad till kuratelet. Seniorernas antal varierade, men var
oftast 12 eller 8. Nationens öfriga grader utgjordes då som
nu af juniorer och novitier. De senare voro nationens
tjenare; de skulle kalla till sammankomster[1], utdela
disputationer samt vissa dagar i veckan infinna sig hos kurator och
seniorerna för att emottaga befallningar m. m.[2], ända tills
de absolverats. Fans ingen novitie, skulle tjenstgöringen
besörjas af dem, som senast varit det. Penalismen
afskaffades på papperet genom ett k. bref 25/11 1691. Den paragraf
i nationslagarna, som handlar härom (§ 4), blef också på
ett möte 3/5 1693 upphäfd. I sjelfva verket qvarstod
penalväsendet länge derefter, särskildt »servicen»,
skyldigheten för de yngste att »i egen person» sammankalla
bröderna, en pligt, som ålåg dem tills de varit studenter i 2
år. Åtskilliga stadganden, som sedermera vid olika tillfällen
vidtogos af nationen, kunna betraktas som yttringar af den
gamla penalismen. Så beslöts år 1697 att ingen förr än
han varit student i 2 månader fick bära värja vid sidan, ej
heller taga upp bänkrummen i kyrkan[3] och ej begagna
auditoriernas öfversta platser.
Landsmännens förhållande till sin inspektor tyckes varit
det bästa. Om nationens ställning till den förste af dem,
Christian Papke, meddela handlingarna intet, men man får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
