Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landskaps vapen»[1]. Konungen behagade sedan genom kansleren
framföra till nationen »sitt höga och nådiga välbehag»
öfver festen.
Sedan Munck 14/6 1794 blifvit biskop, utsågs 3/12 till
inspektor domprosten Nils Hesslén (1794—1805). På
kurators förslag beslöt nationen år 1798 att slå en medalj[2] med
domprostens bröstbild på ena sidan och en lämplig
inskription på den andra, såvida någon silhuett utaf honom
fans att tillgå. Då en sådan ej kunde anskaffas, gick
förslaget icke i fullbordan. I ersättning erhöll inspektor året
derefter 2 soppskålar af silfver, för hvilka nationen betalade
guldsmed Holmberg 314 riksdaler 32 sk. Den 1/3 1805 blef
Hesslén biskop och 20/6 samma år fick han ett honorarium,
nemligen en emaljerad gulddosa med denna inskription
utanpå locket: »R. D. D. Nicolao Hesslén, Episc. et Procanc.
Insp. Merit.» samt på lockets innersida: »Hoc pietatis
signum dedit Natio scanensis MDCCCV». Vid
biskopsinvigningen i domkyrkan utdelades af magister Stoltz i nationens
namn författade verser[3].
Att honorarierna ännu fortforo hade väl mest sin grund
i vanans makt. Röster börja nu låta höra sig, som finna
att dylika gåfvor ej längre vore tidsenliga. Den förste, som
i vår nation hade mod att offentligen göra sig till tolk för
denna påbörjande uppfattning, var S. Malmgren, det
sedermera så berömda ryska »hofrådet». Vid ett möte år 1797
fann han sig manad att skarpt protestera emot dylika
»hedersgåfvor». Han som alla andra vore visserligen eldad af
djup vördnad och tacksamhet mot inspektor, men trodde ej
att penningar eller annan materiel välfägnad vore passande
uttryck för vår erkänsla. Lydnad i föreskrifter, flit i studier,
dygd i seder ansåg han vara inspektors ädlaste belöning.
Den 5/4 1800 högtidlighöll nationen konungaparets
kröning med ett latinskt tal af D. B. Roth, som deruti skildrade
»Högtidligheters inflytande på menniskans moraliska känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
