Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade nationen glädjen att till sin hedersledamot kalla prof.
Ljunggren.
Ny inspektor behöfde ej utses, ehuru prof. Cavallin
den 8 febr. 1889 blifvit proinspektor. Nationens upplösning
förestod nemligen. Man hade länge klagat öfver den långa
procedur, som ärendena hade att genomgå, enär afdelningarne
först skulle egna dem sin behandling. Medlemsantalet vore
också så stort, att inspektor och kurator ej ens kunde lära
känna samtliga landsmännen och således ej sköta sina
åligganden på ett tillfredsställande sätt. Vid ett möte den 25
nov. 1889 beslöts derför med stor majoritet att nationen
skulle upplösas. I stället bildades fem nya nationer. De heta
Lunds, Malmö, Helsingborgs-Landskrona, Ystads och
Christianstads nationer. Men bandet mellan de skånska
nationerna kunde icke alldeles upplösas, åtminstone ej ekonomiskt.
Vid nämnda möte beslöts att nationernas gemensamma
angelägenheter skulle för framtiden handhafvas af ett gemensamt
utskott, hvilket består af en bland inspektorerna som
ordförande samt af nationernas kuratorer och prokuratorer samt
vid biblioteksfrågor af bibliotekarien och vid frågor om de
gemensamma fonderna af skattmästaren. Detta gemensamma
utskott eger högsta vården öfver:
Ljunggrenska stipendiefonden,
Skånska damernas stipendiefond,
Nationens gemensamma fanor och fanfond,
Danielssonska biblioteksfonden; samt
Biblioteket.
Sedan nationens delning och till och med år 1903 torde
antalet af de i de fem nationerna nyinskrifna skåningar ej
mycket understiga 1,000 personer. Medräknar man de
scanenses, som studerade i Lund före nationens uppkomst, samt
de landsmän, hufvudsakligen från provinsens norra delar,
hvilka läto inskrifva sig i Blekingska nationen, äfvensom de
skånska extranationales af alla slag (nobiles, lundenses,
professorum filii etc.), som under tidernas lopp besökt
universitetet, torde kunna antagas, att under åren 1668—1903 öfver
10,000 skåningar här idkat akademiska studier.
Omkring år 1833 voro vid pass 150 skåningar hvarje
termin vid universitetet närvarande. Våren 1836 uppgick
antalet för första gången till 200, men har sedermera ofta
understigit denna summa. Sedan hösten 1862 har dock
siffran ej underskridits. Hösten 1872 stiger antalet till 300 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
