Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra skogar och skogsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom att från nybyggeshemmanen kunde säljas
sågtimmer och sparrar för mångfaldiga gånger högre pris, än
själfva lägenheten betingat, blef skogen det förnämsta, och
jordbruket, som för bonden ju skulle vara hufvudsaken,
sköts alldeles åt sidan eller reducerades till det minsta
möjliga. Därmed följde också andra missförhållanden, om hvilka
här icke behöfver ordas.
Det mötte därför, lyckligt nog, icke några nämnvärda
svårigheter att genom lagstadgande sätta en hämsko för
den öfverdrifna afverkningen af ungskog, och i September
1874 utkom den s. k. Norrbottenslagen.
Den hufvudsakligaste bestämmelsen i denna
förordning är förbud att i form af rundt, biladt eller sågadt virke
till in- eller utländsk ort skeppa träd, som 4,75 meter från
roten understiger 21 centimeter i tvärgenomskärning,
barken oberäknad. Däremot lämnar denna lag skogsägarne
tillstånd att af hemmanets skog till oundgängligt husbehof
taga undermåligt virke samt att, där för skogsvårdens bästa
eller för uppodling af mark befinnes nödigt, efter utsyning
afverka och försälja träd, som ej uppnått ofvan angifna
dimension. Norrbottenslagen är alltså hvad man kallar en
dimensionslag.
Följden af denna lag blef naturligtvis, att skeppningen
af sparrar och pitprops från Norrbotten afstannade. I
stället kastade sig nu sparrbygget öfver Västerbottens län,
hvars norra delar ledo oerhördt under den närmast följande
tiden. Ändtligen blefvo (1882) Norrbottenslagens
bestämmelser äfven gällande för Västerbotten, och 1888
sammanfattades och fullständigades dessa båda förordningar till en
gemensam för bägge länen (utom Lappmarkerna) gällande lag.
Sedan sålunda hamnarne i Norr- och Västerbottens
län blifvit stängda för utskeppning af undermåligt virke,
var det naturligt, att skogarne i Västernorrlands och
Jämtlands län, som förut äfven varit ganska hårdt anlitade,
skulle blifva ännu mera hotade. Därtill kom att genom
trämasseindustriens utveckling en ny konsument af ungskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
