Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra skogar och skogsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven den ursprungliga barrblandskogen och den
ursprungliga granskogen öfvergå slutligen till mossiga
granskogar, hvarvid markbetäckningen förändras i
öfverenstämmelse med hvad nyss nämndes om dessa sistnämnda skogar.
De här uppräknade härledda skogarne hafva i
allmänhet mycket svårt att föryngra sig och bibehålla sig därför
icke genom flere generationer. Så småningom undergår
markbetäckningen en väsentlig förändring, hufvudsakligast
därigenom, att hvitmossorna taga öfverhanden, hvarvid
fuktigheten i hög grad ökas. Hvitmossorna insupa och
fasthålla nämligen vatten liksom en tvättsvamp, så att marken
till sist blifver försumpad. Mest ödesdiger blifver
hvitmossornas inverkan därigenom, att de utestänga luften och
därmed syret från marken, så att barrträdens rötter icke kunna
på ett tillfredsställande sätt andas. Därigenom nedsättes
rotverksamheten och med densamma de öfriga lifsyttringarne,
så att växtligheten blir ytterst svag, och årsringarne ligga
så tätt intill hvarandra som bladen i en bok (se tafl. 5).
De skogar, som sålunda uppstå, kalla vi tillbakagående eller
degenererade. De öfvergå så småningom till trädlösa marker,
och därmed är skogens historia afslutad.
Såsom nyss nämndes är orsaken till skogarnes
tillbakagående vanligen försumpning. Försumpning kan nämligen
inträda i nästan alla skogsformer och förorsakas oftast af
markbetäckningens omgestaltning men äfven af
förändringar i afloppet. Härvid spela hvitmossorna en betydande
roll. De äga stor förmåga att utbreda sig öfver olika
marker och hindra vattnets aflopp, till och med där, hvarest
man af markens lutning vore böjd att antaga, att en
försumpning icke är möjlig. Nordliga Sverige lämnar härpå
de mest skiftande exempel. Vanligen är det de härledda
barrblandskogarne och granskogarne samt de mossiga
tallskogarna, som försumpas, men äfven de ursprungliga tall-,
gran- och barrblandskogarne kunna, om än mycket sällan,
direkt försumpas utan att hafva hunnit öfvergå till härledda
skogsformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
