Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan vände om, och stillatigande följde henne
Anders Johan. Ett underligt lugn kom öfver honom,
som om han varit ute och sökt efter hjälp, och
den kommit själfmant, hans bön förutan. Oredigt
kom det för honom, att han läst i bibeln om en
man, som gått ut för att söka något högst
hvar-dagligt, men som fann ett konungarike. Anders
Johan försökte erinra sig denna berättelse, och på
samma gång grubblade han öfver, hvarför han
kommit att erinra sig detta. Till sist försvunno alla
tankar af sig själfva och lämnade rum för en underlig
visshet, att allting nu skulle bli godt igen. Han
undrade icke ens, hvarför han kände det så, undrade
blott öfver, att han nu såg flickan framför sig för
första gången.
— Det är väl, för att jag alltid sett henne,
från det hon var barn, tänkte han. Jag har aldrig
vetat, att hon blifvit så stor.
Men högt sade han:
— Hvart skulle du gå, när jag mötte dig?
Då svarade flickan:
— Jag ville bara gå öfver och se litet till barnen,
som blifvit ensamma.
Äfven detta fann Anders Johan så naturligt,
att han icke frågade vidare. Han och flickan hade
nu kommit fram till gamle Magnus’ gård, och
fortfarande gick Anders Johan och lät sig föras fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
