Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Elsa. Då kom Anders Johan att erinra sig,
att han aldrig tackat henne, för allt livad hon gjort,
och han satt en stund och sökte efter, hvilka ord
han skulle kunna finna för att säga det. Men han
fann inga, som han tyckte passade. Därför sade
han i stället:
— Det blir väl ensamt för dig här i längden.
— Nej, svarade Elsa och såg upp med klara
ögon. Jag känner mig aldrig ensam. Jag är nöjd.
Anders Johan tyckte först, att han inte
be-höfde fråga mer. Så lättad kände han sig. Men
för att få riktigt lugn, ville han försöka en gång till.
— Det kommer väl nån, som vill gifta sig med
dig också, sade han och försökte ett leende.
Elsa såg upp, och ett gammalt, forskande uttryck
kom i hennes ansikte.
— Har någon sagt dig något? frågade hon.
— Mig? Nej. Hvem skulle det vara?
Elsa vände sig ifrån honom och fortsatte med
diskarna, med hvilka hon var sysselsatt. Så sade
hon med låg röst:
— Far har varit här i dag och nämnt, att det
varit en från kyrkbyn och friat till mig.
Mannen vid bordet sprang upp. Det blef mörkt
för hans ögon, och inom honom ringde vissheten
som med dödsklockor. »Det var därför, jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
