Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försiktigt öppnade han dörren, men stängde den
efter sig igen, då barnen ville följa efter.
Därinne på soffan satt Elsa och höll händerna
för ansiktet. Hennes kropp vaggade sakta fram
och åter, men icke ett ljud hördes. Anders Johan
förstod ändå, att hon grät. Han kände sig tafatt
och ängslig, ovan som han var att trösta kvinnor,
och skulle helst velat gå. Men någonting i den
stumma förtviflan, som låg öfver den darrande
gestalten, band honom kvar, och när han ingenting
fann att säga, gick han i stället fram och lade sakta
sin hand på flickans axel.
Elsa rörde sig ej och tog icke händerna från
ansiktet.
— Har det händt dig något? sade han till sist.
Då såg Elsa långsamt upp, och stilla och
naturligt, som Anders Johan en gång talat till henne om
sin hustru, som dött, så talade hon nu inför honom,
utan att se bort, och utan att hejda tårarna, som
runno öfver hennes ansikte.
— Far har varit här, sade hon. Och det är
det, att han sagt mig, att det här kan inte gå
längre. Nu skall syster min giftas, och då får jag
lof att komma hem. Jag kan ju inte gå ifrån dig
och allting här. Jag kan inte gå hemma, där mor
styr och ställer med allt, och jag inte bär ansvar
för något. Jag har haft det så bra dessa år. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
