Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det förbrändes alltsammans i något ovant och hett,
som bröt fram inom honom och förbrände hela
hans gamla värld till aska.
Tung till sinnes, gick Anders Johan hela denna
höst och vintern, som följde. Grubblade och
grubblade, gjorde han, och kunde aldrig finna frid. Ty
han tänkte på det löfte, han gifvit Elsa, och han
undrade öfver, att han, när löftet gafs, ingenting
hade förstått. När han låg i sin bädd, och det
blifvit mörkt omkring honom, kunde han ligga och
föreställa sig, att allting var godt och bra, och att
Elsa bara väntade på hans ord för att gifva honom
sitt ja och blifva hans hustru. Varmt, ljust och
lugnt blef det inom honom. Elsa hjälpte honom
själf, drömde han. Ty hon såg, hur han led, och
hon hjälpte honom så, att han aldrig behöfde bryta
sitt löfte. Själfmant gaf hon honom det tillbaka,
och själfmant kom hon i hans famn och svor
honom sin kärlek. En annan gång intalade han sig,
att han bröt sitt löfte, och att Elsa förlät honom.
Han såg och kände det som verklighet, och en
obestämd, stor lycka fyllde hans själ och gaf honom
hvila. Allt detta kom honom till mötes ur mörkret,
som stod tätt kring hans bädd. Och natt efter
natt drömde han så vaken.
Tungsint steg han upp, när den grå
morgondagern väckte honom ur sömnen, tungsint gick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
