Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ryktet gick, att i det hus, där Anders Johan
kom, där stod flaskan ofta på bordet, och korten
kommo fram.
Där bodde en rik bonde, som hette Mathias.
Myndig och högmodig var han, fruktad i socknen
och illa sedd, men makten ägde han, därför att han
vetat binda människor genom att låna dem af sina
pengar. Mången hade genom dessa lån fått gå
från hus och hem. Men alla sina barn hade Mathias
skaffat goda giften, och det sades allmänt, att nu
drog han Anders Johan till sitt hus, emedan han
ville gifta honom med sin dotter Ida, den enda af
syskonen, hvilken ännu gick ogift hemma. Ty i
bygden såg man med vördnad på de gamla
gårdarna, som lågo sida vid sida vid skogsbrynet i
Furumon, och bland alla ansågs det hedersamt att
blifva gift in där.
Af detta förstod emellertid Anders Johan intet.
I det sinnestillstånd, hvari han var, förstår
människan ej gärna, hvad som försiggår omkring henne.
Däremot såg han, att Ida, som satte fram mat och
dryckjom vid faderns bord, var ung, storväxt och
sund, och att hennes blick gärna sökte honom.
Han såg, att hennes hals var fyllig och hennes tänder
hvita. Hon visade dem också gärna, när hon log,
och då sköto hennes ögon glimtar, som tände i
männens blod. Stridbart var hennes lynne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
