Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Anders Johan fick icke tid att tänka längre.
Ty när han såg upp, märkte han, att på trappan
framför honom satt en nedböjd kvinnlig skepnad.
— Sitter du här, Elsa? sade han.
Och han förvånade sig öfver, att han tyckte sig
icke känna igen sin egen röst.
— Jag sitter här och ser ut, svarade Elsa. Jag
gör det ibland, när jag har något att tänka på.
Anders Johan svarade icke, utan satte sig tyst
ned bredvid henne. Han hade sina tankar för sig,
och han fruktade, för det som nu skulle komma.
— Jag började vara rädd, att det hade händt
dig något, sade Elsa till sist.
Anders Johan teg fortfarande och tänkte på,
hvad Elsa hade sagt. Hennes ord hade fallit så,
som ville hon hjälpa honom att tala.
— Det har så också, sade han till sist. Jag
tänker gifta mig.
— När?
Frågan kom andlöst och snabbt.
— Nu till våren.
Ett moln gick bort från månen, och båda sågo
klart hvarandras ansikten.
— Då skall väl jag bort? sade Elsa.
— Det blir väl bäst så, kom svaret dröjande.
Ingenting mer sade Anders Johan. Allting blef
honom så underligt och så tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
