Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade, träffades den sjuke mannens öra af ett ord,
hvilket han tyckte vara sagdt som till honom själf.
Helst hörde han dock orgeln och sången. Då
domnade oron inom honom för en stund, och han
kunde se öfver till Elsa, hvilken satt på sin gifna
plats, som hon alltid brukat. Då kunde den tanken
stiga upp inom honom, att så eländigt som hans lif
varit, kan en människa icke sluta, och han gick
hem med tanken att göra allting godt och börja
ånyo.
Så födde Ida efter två års äktenskap sitt första
barn, och det blef en gosse. Anders Johan stod
vid vaggan och såg på den lille. Så främmande
föreföll honom allt, att han icke kunde fatta, att
detta barn var hans. Men han hoppades på hälsan,
som nu skulle komma. Ty han hade hört, att
kvinnor, nvilka lidit af öfverretning, kunna blifva
lugnare, när de födt ett barn. Att hustrun talade
underligt under de första dagarna, ville Anders
Johan icke fästa sig vid. Ty sådant, trodde han,
kom af sjukdomen.
I dagar och veckor gick Anders Johan och
väntade på, att tillståndet skulle förbättras. Doktorn,
som efterskickats, föreslog, att den sjuka skulle föras
bort. Men den skammen ville Anders Johan icke
föra öfver sitt hus. Tåligt gick han och väntade,
och för hvar dag som gick, blef han mera viss om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
