Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge efter sin andra hustrus död gick Anders
Johan som bedöfvad och kunde icke finna sig själf
igen. Han var som skygg för andra människor
och höll sig mest hemma. Ty det kom honom för,
att alla måste se på honom, hvad han lidit, och
liksom hålla honom räkning för, att han burit öfver
med den döda. Sådant blygdes han öfver att känna
och ville icke taga emot, emedan han visste med
sig själf, att han icke handlat, som han gjort, af
kärlek, och emedan samvetet plågade honom, när
han mindes sina egna tankar vid hustruns dödsbädd.
Länge dröjde det också, innan han vaknade ur
den onda dröm, hvilken räckt i två långa år, allt
sedan den dag, då han förde Ida som hustru in
i sitt hus. Långsamt vaknade han ur denna dröm,
men när detta väl skett, då kände Anders Johan
sig till mods som den, hvilken genomgått så mycket,
att han ingenting fruktar längre. »Ingenting,» tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
