Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon fann. På hennes tid lärde man ej mycket i
skolorna, och det mesta af hvad Martina lärt, hade
hon längesedan glömt. Bort från orden gingo
hennes tankar, och dock fann Martina ett slags tröst
i dessa främmande ord, kanske just därför att hon
af dem så föga förstod. När hon läst, så långt
hon ville, ställde hon försiktigt boken tillbaka på
hyllan. Därefter gick hon utför backen igen och
såg, att ekstocken flöt tom på vattnet. Då satte
sig Martina ned på stranden, och hvad hon då
tänkte och såg, var mer, än hon kunde reda. Men
Martina trodde, att hon tänkte på Jakobs själ, på
sig själf och på allt, hvad de två lefvat tillsammans.
Fromt och enfaldigt läste hon »Fader vår» öfver
det lugna vattnet, i hvilket skogen speglade sig.
Och när hon det gjort, gick hon upp till stugan
igen, hängde rena lakan för fönsterna och strödde
granris på vägen, som gick mellan trappan och sjön.
Därefter gick hon till sängs och sof för första
gången ensam i stugan vid Vassträsket.
När Martina sedan kom ned till bygden för
att få hjälp med att finna Jakobs kropp och
be-grafningen, berättade hon enfaldigt allt, som det
verkligen tillgått. Men alla trodde, att hon
berättade en saga. Först när de som följde henne,
funno lakanen för fönstren och sågo, att det var
barradt från stugans trappa och ned till sjön, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
