Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att längtat efter en vän hade hon, så länge hon
kunde minnas.
Men just därför att hon längtat så mycket,
fick Kristin aldrig det lag i sig, som vill till, om
en kvinna skall få en man att känna sig fast. När
någon försökte tala henne till, satt Kristin som oftast
surmulen och tvär, om så hjärtat hoppade i hennes
bröst af idel lust och glädje, och kom en man och
ville göra sig älskvärd, då blef Kristin så säll, att
hon af idel belåtenhet bara såg purken ut, och
inte kunde svara ett ord. Sådant var inte godt
att förstå sig på, och därför fick Kristin länge gå
där och sucka.
En gång fanns det emellertid en ung man,
som inte gick Kristin förbi. Han kom från
Småland som hon och fick plats i stallet, alldeles som
hon hade fått det i ladugården, och att han inte
lät sig narras af Kristin frånstötande manér och
trumpna miner, kom måhända däraf, att de voro
barn af samma landsända och därför hade lättare
att förstå hvarandra. Visst är emellertid, att han
hade den rätta instinkten på den tröga
ladugårdspigan, som gick stram och tvär vid sitt arbete och
aldrig sken upp, annat än när hon lekte med
småbarn. Han tog Kristin om axlarna och hviskade
henne i örat, hvad han inte tordes säga högt, och
Kristin trakterade honom med såstången och hår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
