Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den för att äta middag. Då vaknade hon upp och
följde efter de andra. Men hon kunde knappt
svälja, där hon satt. Maten ville oupphörligt fastna
i halsen på henne. Bara hon tänkte på, hvad som
händt, blef hon alldeles förvirrad inför de andra,
och så fort någon talade henne till, skvatt hon
upp, som om hon gjort något ondt.
Hur hon kom ut i ladugården den
eftermiddagen, det visste Kristin aldrig. Och en lycka var,
att hon genast fick så mycket att sköta. Eljest
hade det aldrig gått väl. Men allt som stod öfver
sedan förmiddagen, det skulle göras nu, så att ingen
fick något att säga. Och Kristin fäktade med ämbar
och mjölkkannor, sträfvade och slet, så att hennes
ansikte brände. Men ändå kunde hon inte glömma
de nya tankarna, hvilka hamrade och bultade i
hufvudet, så det susade för hennes öron. Ut och
in i båsen gick hon, strök sig mot kreaturen,
mjölkade och ansade dem. Inne hos fåren stannade
hon länge, och hon var så darrhändt, när hon
tog i något, så att hon trodde, hon skulle tappa,
allt hvad hon hade i händerna. Så rädd för
allting var Kristin denna kväll, att hon knappt vågade
se kräken i ögonen. Ty då kände hon, att gråten
satt henne i halsen. Började hon en gång med
sådant, då visste Kristin, att det blef rakt slut för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
