Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken, det runda, fylliga ansiktet och hakan med sin
lilla påse, desto mera fann han, att Kristin var
en kvinna efter hans sinne. Men ännu ville han
intet afgörande säga. Först tog han fram mat och
bjöd henne. Det var potatis och bröd. Något
annat hade han inte. Kaffe fick Kristin koka
sig själf.
Och som hon nu gick där och ställde med sin
egen mat, kom det öfver henne så underligt tungt,
att här skulle hon gå i alla sina lifsdagar. Och
dock försökte hon se allt i en så bra dager som
möjligt. Janne såg beskedlig ut, tyckte hon. Det
var säkert intet ondt med honom. När han talade,
lät han inte elak, och själf var hon inte svår att
komma öfverens med, det visste hon då.
När hon ätit, öppnade Janne dörren till
kammaren och visade henne, hvar hon skulle ligga.
— Annars ligger ingen där, sade han kort.
Kristin gick in i kammaren och började göra
i ordning. Därinne var snyggt och rent, och det
syntes, att ingen varit där på länge. Möbler fanns
där också och en väggklocka, som gick. När hon
sett det, kände sig Kristin lättare om hjärtat, och
hela tiden såg hon Janne som en stor mörk skugga
sitta vid spisen, där elden brann. Ingenting sade
han, och ingenting sade Kristin. Båda kände de
med sig, att i hufvudsak var allt ordnadt, och båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
