Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sparat den så länge, fastän hon varit bjuden pengar
för den. Något skulle väl det också betyda.
Tänkte gjorde Kristin inte längre, ty det var
hon inte van vid, och med sådant stod hon inte ut.
Nu var det ändå gjordt, som gjordt var, och dit
hon skulle, dit skulle hon. Men det värsta Kristin
hade att utstå, var ändå, när hon skulle tala vid
baron. Det gick inte att huttla med det längre.
Ty Janne hade sagt, att skulle hon komma, skulle
hon komma snart. »Det fanns flere bud» hade han
sagt, »och platsen kunde bli upptagen.» Om det
var sant eller inte, det visste inte Kristin, men
möjligt var det alltid, och så mycket förstod hon, att
här var det bättre att hoppa i än att krypa.
Därför kom Kristin in till baron, utan att veta,
hvad hon riktigt skulle säga honom. Så rödmosig
i ansiktet och varm öfver allt, som Kristin nu var,
när baron nu stod där och såg på henne genom
näsglasen med hornbågarna, hade Kristin aldrig känt
sig i hela sitt lif. Nu gick det inte att komma
med undanflykter längre. Nu fick hon lof att säga
allting, som det var, med rena ord. Vänlig var
baron nog, och bra att tala med, Kristin kunde
aldrig säga annat. Men så han frågade om allting,
och så han lade ut det! Kristin förstod inte mycket
af, hvad hon nu fick höra. Det var nätt och jämt,
att hon hörde, hvad han sa. Så skämdes hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
