Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man hytte åt honom med knytnäfven. Då for Bertil
med hästen in på Johan Agusts gård och bad
att få tala med nämndeman. När denne kom ut,
ställde han sig framför hästen, fäktade med
knyt-näfvarna och skrek:
— Du har lurat mig, Johan Agust. Hästen
är stenblind. Behåll du ditt djur och ge mig igen
mina pengar.
— Åkomman är hästens, men pengarna är mina,
svarade Johan Agust och flinade bredt.
Med det beskedet fick Bertil fara hem igen,
till någon annan uppgörelse kunde han inte komma.
Däraf blef ovänskap mellan Bertil och Johan Agust,
och sådan ovänskap varar länge.
Därför var det inte underligt, om Anders Petter
blef betänksam, öfver att Bertil skrifvit papperet.
Han trodde förstås, att Bertil gjorde inte något
för intet, och att det, som Bertil fick för sitt knåp,
det skulle hans skog betala. Johan Agust påstod
förstås, att om det inte stod något om betalningen,
så kom det sig af, att Anders Petter skulle bestämma
själf, hvad han ville ha, och han visade grannen
stället i köpebrefvet, där summan skulle inskrifvas,
när öfverenskommelse var träffad. Den förklaringen
lät nog bra, men Anders Petter kände sig icke nöjd
med den. Inte blef han heller nöjdare, när han
fick veta, att inga pengar skulle betalas kontant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
