Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vintern. Men när han ändtligen beslutit sig för
att taga bladet från munnen, drog han till med
ett så lågt bud, att Anders Petter for upp och
svor vid sin eviga salighet, att förr skulle han hugga
ner skogen själf och sälja den också.
Det visste nu Johan Agust, att den andre inte
kunde. Ty därtill saknade han både folk och
för-lagskapital. Därför blef det nödvändigt, att
sammankomsterna började ånyo, och den gången var
det Anders Petter, som rodde öfver till nämndemans.
Där blef god traktering, och innan de skildes åt,
hade allt Johan Agust fått öka på med ett par tusen
eller så. Anders Petter hade hört sig för
begrip-ligtvis. Han hade varit hos prästen och länsman
och farit ända upp till Norrtelje för den här affärens
skull. Där hade de räknat ut kubiken åt honom,
så att nu visste han, hvad han hade att hålla sig
till. Och han gaf sig fasen på, att han skulle inte
släppa sin skog under femton tusen kronor. För
den var värd tjugu eller tjugufem. Därför satt
han och lirkade och lirkade och drack kaffe med
brännvin i och rökte cigarrer, som Johan Agust
köpte hem ifrån handelsbon, och han svettades för
de här pengarna, så att han blef mager och blek,
och det slog sig inåt. Hvar natt han somnade,
såg han riksbankens största sedlar, som det stod
1000 på i hvarje hörn, och medan han sof, räk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
