Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var nog inbillning. Ty nämndeman sjöng
aldrig, hvarken ensam eller i sällskap.
Men efter den dagen gick Johan Agust omkring
som en ny människa, glad som en spelman och
nöjd som en rik arfvinge. Han längtade bara, att
Anders Petter skulle komma igen och kräfva sina
pengar. Kragen skulle han få, men inga långschalar.
Anders Petter kom också, och när han kom, talade
Johan Agust om, hur olyckligt han hade det ställt,
därför att han inte rådde om sin gård längre, utan
hade fått skrifva inteckningslån med Bertil, som
i många år hade sugit honom med dryga räntor.
Anders Petter stod där, som om åskan hade slagit
ner på honom, och utan att fråga efter vidare
besked, gaf han sig direkt af till byn för att träffa
Bertil och få se papperet. Det fick han också,
och Bertil hjälpte honom själf att läsa det, därför
att Anders Petter hade så svårt att läsa skrifvet.
Anders Petter hörde andäktigt på och följde själf
med i raderna, för att Bertil inte skulle kunna läsa,
som han ville. Med egna ögon såg han, att namnen,
och att alltsammans var riktigt och i sin ordning.
Då tyckte han, att han fått dråpslaget, och utan
att säga så mycket som tack eller adjö, gick han
samma väg han kommit tillbaka igen.
När han då skulle gå förbi Johan Agusts gård,
stod nämndeman vid grinden och grinade åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
