Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg det. Ut i hafsbandet seglade han med
fiskdon och en gammal eldsprutare, som han köpt
för en och femti på auktion en gång, när han
hade pengar. Fåglarnas bon skattade han, och fisken
stekte han mellan stenarna. Det smakade det, och
ensam var han alltid. Gud, hvad han fick smörj
sedan, när någon hittade honom. Hvar och en
kunde piska honom då. Ty hela byn var hans
fader, och någon annan hade han inte. »Men min
själ, om de kufvade mig ändå,» tänkte Sammel.
»Ingen kunde kufva mig. Därför kom jag också
ut, och ut ska jag igen, bara jag kommer hän och
slipper tänka på detta.»
Aldrig hade Sammel trott, det kunde kännas
så bistert, för att han kom hem. Då skar genom
kvällens tystnad ett ljud, som kom sjömannen att
spritta till. Sammel vände sig om och lyssnade.
Det klang, och det sjöng. Öfver den tysta nejden,
där alla flaggorna hängde ned, för att vinden lagt
sig till ro, bars ljudet af en fiol, som spelade till
dans. Sammel reste sig upp, tvekande såg han
långt borta den gamla logen, utanför hvilken folket
stod i grupper och ännu inte hade gått in. »Där
stod jag också förr,» tänkte Sammel, »och in kom
jag aldrig.» Men tonerna lockade honom, och öfver
fiolen, som gnisslade och sjöng, hörde han ljudet
af de dansandes fötter, som släpade mot loggolfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
