Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långt tänjdes inte tiden ut, innan det blef
lysning och lysningskalas, bröllop och traktering, som
räckte i tre dagar. Sammel sjöng engelska visor,
berättade sjömanshistorier, dansade negerdanser och
engelsk reel hvar natt. Han var vän med alla,
och alla tyckte, att det var ett Guds under, att
den fattige sockenpojken kommit så väl ut. Hvad
alla andra tycka, smittar gärna oss människor, och
därför gick Sammel i dessa sina tre hedersdagar
omkring och njöt af lifvet, och af att alla berömde
den flicka, han fått. Och det förtjänade
Östermans Hilma. Ty vacker var hon att se på och
arbeta kunde hon både hemma i köket, ute i åkern
eller på sjön.
Men på tredje dagen bröt ovädret lös inom
Sammel. Så länge han seglat omkring, hade han
aldrig plägat dricka, och ingen hade någonsin sett
honom berusad. Men den kvällen slog han sig
galen och söp sig full. Och det väckte mycken
undran, att sådant skulle hända Sammel just då,
innan han ens fått brudgumsrocken af sig.
När han då var riktigt drucken, ställde han sig
midt på golfvet och sade långsamt och högtidligt:
— Hör du, Österman, nu tror du allt, att du
har mig. Du tror, att jag tänker stanna i land,
så länge det passar dig. Men ser du, den gubben
går inte. För då känner du inte en svensk sjöman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
