Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
södersidan. När han första gången skulle gå hem,
undrade Sammel, om allt ännu stod kvar så, som
han trodde, att han lämnat det, och medan han
följde stigen framåt, gick han och diktade olyckor
om de sina och sig själf.
Olyckan kom också, fast icke så som Sammel
hade diktat den. Den kom hvarken i form af
skeppsbrott eller förlisning, dödsfall eller brand. Men
gamle Österman hade lagt sig ut med för mycket,
så att hans pengar oväntadt togo slut. Gården
var intecknad öfver skorstenarna och skogen
uthuggen. Gamle Österman fick sitta på undantag
till sin död, och barnen, till hvilka intet mera fanns
kvar, skingrades åt alla håll.
Hustrun var den, som först fick veta olyckan,
och emedan hon hade sådan skräck för mannen,
grufvade hon sig för, att hon var den, som måste
berätta honom det. Därför kom hon i gråt, när
hon den dagen hörde Sammel taga i låset.
Sammel hade på hemvägen gått och diktat om,
att hustrun lämnat deras gosse ensam, och att barnet
gått ned i båten och fallit i sjön. När han nu
såg hustrun gråta, blef han fullt och fast
öfver-tygad om, att hvad han gått och tänkt på, verkligen
inträffat. Men olyckan skrämde honom ej, och som
han stod där, blef han rädd för sig själf, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
