Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästmannen, som gick och sörjde henne kanske.
Sörjde en flicka! Till sist tänkte Sammel på pojken,
sin egen pojke, för hvilken han aldrig kunde känna,
som han skulle och borde, och han knöt händerna
af förbittring. Gick fram i blåsten som en
sömn-gångare och bara knöt händerna, som om han mistat
sitt förstånd.
Hela tiden visste Sammel, att giftermålet och
Östermans pengar, hustrun och fästmannen, ja, till
och med barnet, det var alltsammans ingenting.
Det var inte det, som ref och slet i honom nu.
Det var något helt annat, något oförklarligt, som
han icke kunde ge namn. Men detta något måste
ha luft, komma till utbrott. Sammel tyckte, han
såg sig själf springa nedför bärget, som reste sig
öfver viken, där hans stuga låg. Ja visst, han sprang
verkligen, sprang som en ursinnig. Han kom fram
till stugan och fick upp dörren. Därinne satt
hustrun och skalade potatis. Pojken sof i sängen,
och i spisen spann katten.
Sammel uppfångade alltsammans med en enda
blick, och han gjorde våld på sig för att synas lugn.
— Det är inte mitt det här, lät det inom
honom. Jag har ingenting med detta att skaffa. Jag
hör inte hit.
Med mössan på hufvudet blef han stående och
såg på hustrun med en dåres blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
