Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du får reda dig en tid utan mig, började
han hest. Hör på, hvad jag säger nu och bli inte
rädd. Jag ska bort. Jag orkar inte sitta hemma.
— Men tjänsten, Sammel, tjänsten?
— Den rör mig inte. Den får sköta sig själf.
Finns inte jag, så finns alltid nå’n annan. Du
får sköta dig själf, du med. Kommer jag bort,
så har du haft fästman förr. Tag honom. Pojken
får också sköta sig själf. Han blir väl en gång
karl. Då ska han få veta, att han åtminstone haft
en karl till far.
Därmed tog Sammel öfverrocken, slängde den
öfver sig och gick ut.
— Hon tror, att jag är tokig, mumlade han.
Låt henne tro det.
Sammel går ned på isen, han går och går
och vet icke, hvart han ämnar sig. Han kommer
ihåg, att isen ligger, och att det är många mil till
sta’n. Dit kan han alltså icke komma i kväll. Ute
är det skumt, och byggningarna på skären ligga
tysta och mörka, som sofve de vintersömnen. Nu
har han gått öfver fjärden och ser ljus brinna ur
ett fönster. Där ligger värdshuset, och där går
Sammel in. Där finns ingen utskänkningsrätt om
vintern, men brännvin finns. Och bekant folk kan
få det fram.
Sammel är kronans lots, och han får fram,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
