Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för att krydda anrättningen gick han i stranden
och skattade sjöfågelns ägg. Herre till hafvet och
stranden, for Sammel från skär till skär, och i två
dygn var han den flygande holländaren, som icke
har hem eller fristad på hela jorden. Inte ett
ögonblick föll det honom in att vända om hem, och
Sammel tyckte, att han fått det, som öfvergick
brännvinet.
När han så till sist ändå kom på hemvägen,
öfverföll honom en stark känsla af skam, icke öfver
att han seglat bort, utan emedan han vände åter,
och när han återsåg viken med alarna, där den
röda stugan låg, då blef Sammel i sina egna ögon
så liten och ömklig, att han velat krypa in i sina
egna stöfvelskaft. Nu kom det öfver honom igen
alltsammans. Nu skulle det klämma och strama,
svida och bära emot som aldrig förr. Han visste
det på förhand. Han visste det alltsammans. Han
var fast, bunden vid platsen, fick icke gå, hvart
han ville. Han hade förlupit sin tjänst.
När han kom in i stugan, satt hustrun och
grät. Och Sammel hade ingenting att säga henne,
kunde icke förklara någonting, visste endast, att
han seglat bort och nu var återkommen.
Den gången fick Sammel sin första varning
inför vederbörande. Uppsträckt i paraduniformen
stod han inför lotskaptenen och tog emot det ovett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
