Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fick, utan att blinka. Men när han gick
därifrån, var han krokig i ryggen, och hufvudet hängde
ner. Till krogen ville han gå. Men han tordes
inte. Då visste han, att den sista villan skulle bli
värre än den första. Därför styrde han sin gång
hemåt. Men han tog en omväg. Ty Normans
stuga ville Sammel denna gång inte gå förbi. Där
stod Norman, som han brukade, bredbent och med
händerna i byxfickorna nedanför trappan och
värmde sig i solskenet. På långt håll gick
Sammel förbi honom, utan ätt se upp.
Ty nu hade Sammel skammen att gå och bära
på, och därtill hade han fått en fiende, som han
dagligen och stundligen måste vara beredd på att
träffa. Sammel tålde inte, att någon gick och såg
snedt på honom. Han var för ömskinnad till det.
Själf kunde han nog göra så emot andra. Men
han blef sjuk om han behöfde tänka på, att andra
skulle göra så emot honom själf. Sammel hade
för rästen inte bara fått en fiende. Han hade fått
två. Och den andra af dem var den värsta. Ty
hon var en käring. Och när fruntimmer komma
med i spelet, då ansåg Sammel sig kunna lita på,
att allt ondt, som kunde sägas om honom, skulle
bli sagdt och utlagdt — och litet till.
I det fallet hade nog Sammel heller inte
missräknat sig. Inte var hans rykte förut det bästa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
