Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan gått bort. Nu hade Sammel inte ens pengarna
på fickan, som förr när han var lots, och som
han då brukat köpa sig fri med. Nu gick han ur
vägen för Hilma och alla och tog emot, hvad han
fick, utan att mucka.
— Du är en sjantahej, Sammel, brukade Hilma
säga. Och hade jag vetat hvem du var, kunde
jag ha låtit bli att kasta bort mig och fått, det som
bättre var.
— Du kunde så, svarade då Sammel och gick
ur vägen, som han plägade.
Hvad han tänkte, behöll han för sig. Men
det värsta var, att också barnen ringaktade Sammel
och beklagade modern, barnen, som nu blifvit vuxna.
Sammel märkte äfven detta, och det grämde honom
mest af allt, men försvara sig kunde han icke —
allra minst emot dem.
Sammel hade nu kommit därhän, att han blifvit
allas gäck, ett slags driftkucku för hela trakten.
Där han gick fram, vände folk sina hufvuden och
sågo efter honom. Och när han var drucken, hade
han en svärm pojkar i hälarna, som narrade
honom att förfölja sig och skrattade åt hans vrede.
När han satt i båten, som han plägade och höll
gille med sig själf, när han stod till rors och höll
tal, såg ljusvågorna från Eddystones fyr eller hörde
bruset från Dovers bankar, när han talade högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
