Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skulle få en öppning nog vid att släppa fram
en karl.
Normans gumma kom ut. Ty Norman själf
var inte hemma. Hon grät och bad Sammel att
stilla sig. Men Sammel hörde inte på henne. Han
skar och skar, till dess hålet blef så stort, att han
kunde komma igenom. Då stack Sammel knifven
i slidan igen, och utan att se sig tillbaka, gick
han stolt vidare.
— Fram skulle jag ändå, menade Sammel, och
fram kom han.
Den natten sofs det icke mycket hos Norman.
Där uppgjordes i stället hämndplaner, och
gumman smög sig ut en gång i kvarten för att se
efter, om ej Sammel skulle komma tillbaka.
Men Sammel kom icke, och morgonen därpå
hade Sammel försvunnit. Normans gumma fann
ingen annan att utösa sin vrede öfver än Sammels
Hilma, och hon tog saken lugnt, emedan hon visste
sig oskyldig. Hvar Sammel var, visste hon inte
heller, bara att han seglat ut i gryningen.
När kvinnorna som bäst kifvades om honom,
och hvar han var, satt Sammel till rors och
sträf-vade fram i motvinden till kobben, som låg långt
ut i hafsbandet, där träden krökts låga mot blåsten,
och där hafvet gick öppet utanför och sällan frös,
därför att strömmen strök där förbi. Nu var Sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
