Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte heller. Vintern kommer, och det blir mörkt
rundt om honom, därför att fyrarna släckas.
Men Sammel fruktar inte mörkret, och han är
van att slita ondt. Han sparar på tändstickorna
och ser till, att maten räcker. När det är dager,
fiskar han litet smått, och så länge han kan se
en fågel eller en säl, ligger han på lur med bössan.
Men mest ligger han stilla på en hösäck, som han
fört med sig, och reser sig bara upp ibland, för
att sköta om elden. Han fryser inte, och han svälter
ej heller. Han är nöjd.
Nu är Sammel ej längre ute på seglats till
främmande land, ej heller är han den flygande
holländarn, som tröttnat på spökskeppet och rymt
från sin besättning. Han är helt enkelt Sammel,
som kom på sned i världen, därför att han inte
kunde styra sig själf, utan lät andra styra, Sammel,
som supit bort sitt hem och sin frid, Sammel, som
förstört sin själ, Sammel, som är en elak gammal
gubbe, hvilken alla sky, Sammel, som pinat sin
hustru och glömt sina barn, Sammel, som
ingenting är och ingenting någonsin varit.
Så tänker Sammel om sig själf, men ändå är
han lycklig. Ty från allt detta är han så långt
borta, som om det aldrig hade händt, och där han
nu är, finns ingen, som han längre kan göra ondt.
Vintern går, och det börjar åter lysa kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
