Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skären. Dagarna bli längre, och om aftnarna blinka
fyrarna fram genom mörkret.
Då hör Sammel en dag, hur det prasslar ute
på klippan. Han reser sig upp och lyssnar. Han
kan höra det tydligt. Det är människor, som gå.
De tala sakta med hvarandra, som fruktade de att
höra sina egna röster. Sammel ligger och lyssnar.
Han hör, hur stegen närma sig, och ett bistert
leende far öfver hans ansikte. Slutligen öppnas
dörren, och Sammel ser två män stiga in. Den
ene af dem är hans egen son. Från fiskläget i
hafsbandet hade det ryktats, hvar Sammel fanns,
och nu komma de båda männen för att se till
honom. Förlägna stå de i dörröppningen och våga
ej stiga in.
Ännu en gång far ett leende öfver Sammels
ansikte.
— Ni trodde, att jag var död, kan jag tänka
mig. Nej, än lefver jag. Och efter ni kommit
hit, ska jag väl bjuda er på något.
Därmed reser sig Sammel upp och tar fram
grosshandlarns fina konjaksbutelj, som stått orörd
hela vintern.
— Var så god, säger han och ställer fram
buteljen och ett glas.
De båda männen dricka under tystnad. Själf
vill Sammel icke smaka något. Till sist säger sonen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
