Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vill I inte följa med hem nu, far? Vi har
varit ängsliga för er skull, alla.
— Nej, svarar Sammel. Jag far, när jag vill.
Med det beskedet fingo de båda männen vända
om. Sammel följde dem, själf i väg och hjälpte
dem att lägga ut båten.
När den dag, då han ville, kom, lämnade också
Sammel skäret. Han seglade hem en morgon, som
om ingenting händt, gick in till hustrun och
stannade hos henne. Men första dag han förtjänat en
slant, drack han igen.
Sammel vände mer än en gång tillbaka ut till
skäret, där hans stuga stod, och där ingen störde
honom. Han stannade där ibland i dagar, ibland
i veckor, men aldrig någon vinter mera än den
första.
Sammel kom bort på sjön en septembernatt,
drunknade i fjärden mellan skären, fjärden, som
låg emellan byn och lotsläget. Det var en man,
som vid en oförsiktig manöver gick öfver bord i
blåsten. Han blef borta i mörkret, och alla reste
sig i båten för att se efter honom. Då sprang
Sammel besinningslöst ut i vattnet för att rädda. Den
förolyckade kom upp igen på läsidan om båten
och blef uppdragen. Men när männen vände sig
åt lovärt, där Sammel nyss kunnat skönjas, var
han borta, och blott hans gamla hatt flöt på vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
