Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pastorsadjunkten reste sig upp för att gå.
Men kyrkoherden vinkade åt honom att blifva
sittande.
— Du är själf präst och må gärna vara
närvarande, sade han.
Så sutto de båda prästerna midt emot
hvarandra vid det stora, svarta skrifbordet och väntade.
Pastorsadjunkten såg ut öfver klipporna, bortom
hvilka hafvet gick mörkt. Kyrkoherden satt stilla
och såg in i sig själf. Han tänkte på hela denna
befolkning, som blifvit honom kär, därför att han
förstod den, och han kände sig till mods, som
ville han försvara den emot smädelser. Det var
något i den unges sätt att tala om folket, som kom
den gamle att känna detta. Men både den gamle
och den unge väntade på besöket, som komma
skulle, liksom hörde det samman med allt det,
hvar-om de nyss hade samtalat, och de lyssnade spändt
efter hvarje ljud, som om en så hvardaglig
händelse som ett besök från skärgården skulle kunna
gifva svar både på uttalade och icke uttalade frågor.
Och när de till sist hörde fötter skrapa mot
förstugans golfmatta och en låg knackning på
rummets dörr, då drogo de båda på en gång andan
som af lättnad.
— Stig in, sade kyrkoherden som svar på den
låga knackningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
