Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej.
Kyrkoherden sade ingenting mera, utan skref
i ordning papperet, därpå inkallade han sin dräng
som andra vittne och lät Johan Ersson och hans
fästekvinna teckna sina namn. Med prydlig
skol-barnsstil skref den unga kvinnan Anna Olsdotter
bredvid fästmannens namn, neg djupt för
kyrkoherden och ville gå.
Men kyrkoherden hejdade henne och lämnade
pennan åt pastorsadjunkten, för att han skulle teckna
sitt namn som första vittne.
— Kan ingen annan? mumlade denne.
Vederviljan lyste ur hans smala, slätrakade ansikte.
— Skrif du! sade kyrkoherden lugnt.
Den unge prästen skref, men i det han lade
bort pennan, kunde han icke tiga längre, utan
vändande sig till paret framför honom, utbrast han:
— Men om ... om ni inte hade fått tid, hvad så?
— Då hade vi väl fått vänta ännu någon månad,
svarade mannen. Men då hade nog aldrig Anna
velat följa med.
— Hvad säger ni? utbrast den unge, och hans
röst skalf, så att den slog öfver.
— Det var nog jag, som fick öfvertala henne
nu med, fortfor mannen, och åter for en glimt
17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
