Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började i sin tur bli gammal nu och var
längesedan gift, men hans äktenskap var barnlöst.
Kyrkoherden och hans hustru hade städse lefvat ett
underligt >soleradt lif bland en allmoge, för hvilken de
båda kände sig främmande. Men för detta unga
par höll prästfrun själf bröllop, och dem skänkte
kyrkoherden efter vigseln den vackra bibeln med
pärmar, pressade i guld, och spännen af mässing.
Ty dem kände både han och hans hustru väl och
visste, att på dem kunde de lita som på sig själfva.
Tre månader därefter måste kyrkoherden
emellertid döpa parets första barn, och sedan den dagen
talade ingen mer om den gamla bibeln, allraminst
de, som själfva hade fått mottaga den som
dygde-gåfva.
Men när prästen kallades till barndopet, blef
han rädd. Ty han tyckte, att det var, som om
den gamle prästen gått igen och spökat.
Denna händelse var för den nye prästen en
svår sorg. Han kallades nämligen i hela sitt lif
»den nye» till skillnad från den gamle, som
längesedan var död, men aldrig glömdes. »Den nye»
kunde aldrig riktigt fatta, hvad som hade händt,
och han kom i grafven, utan att ha fattat det. Det
var en klyfta mellan honom och befolkningen, och
han kom aldrig öfver den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
