Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned ett par stycken och speta upp dem på åkern.
Ty kråkorna voro hans arffiender från farfar och
far, och med dem hade han stridt, så länge han
kunde minnas, om grödan på åkern och
sädeskornen, som kommit i mull. Men i dag såg Håkan
icke åt kråkorna. Det var nätt och jämt, att han
hörde dem. Ej heller lade han märke till
höstsäden, hvilken jämn och lagom tät spirade upp
på hans högra sida och lyste grön i vårsolen. Just
där Håkan nu gick, öppnade sig fjärdens smala
sund, öfver hvilken skogen på Björnölandet reste
sig tät och mörk, och gaf en ljus, vidare utsikt
med många vackra vikar, där man såg långt inåt
land, därför att bladen på löfträden ännu icke
spruckit ut. Men Håkan såg som sagdt icke allt
detta. Han gick, som han plägade, böjd i ryggen
och med litet gungande steg, ur mungipan
dinglade ett torrt grässtrå, som han ryckt till sig från
dikesrenen, och alltibland tog han sig om det mörka
kindskägget. På Håkans ansikte skulle en
betraktare emellertid icke hafva sett det vanliga, kärft
godmodiga uttrycket, i stället skönjdes nu i hans
drag ett sammanknipet och grubblande. Ty Håkan
gick i tankar, och det, som sysselsatte honom, var
ej sådant, på hvilket en man grubblar i
hvardagslag. Ut och in kröp grässtrået, som han höll i
munnen, och ansiktsmusklerna kommo icke i hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
