Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då förstod mostern, att gossen tänkte på sitt
eget hem, och hon ville inte inför barnet nedsätta
föräldrarna. Därför svarade hon:
— Den, som har det så svårt, som din mor
har haft, hon kan inte hinna med som en annan.
Per svarade ingenting, men han såg tacksam
ut, som om det gladt honom, att han inte behöft
tänka något ondt om sina föräldrar. Men mostern
undrade inom sig, hur barnet kunde komma att
tänka på sådant och fråga så klokt.
Margareta hade från början inte betänkt, hur
våldsamt allt det nya, hvari han nu lefde, måste
ha kommit öfver Per, ej heller hur brådmoget
en sådan förändring kan utveckla ett barn. Nu
förstod hon detta, och starkare än något annat
fäste henne medvetandet härom vid gossen. Med
lugn ro tog henne dag för dag den känslan allt
mera fången, att hon på gamla dagar fått det, hvilket
ödet nekat hennes ungdom, och hvarefter hon dock
längtat tungt, så långt hon kunde minnas. Moster
lefde upp på nytt af detta och blef som föryngrad
däraf. Det lyste upp henne, så att Håkan icke
kunde undgå att förvånas däröfver. Fast han ej
hade mycken tid att grubbla öfver sådant, lade
han dock märke till detta liksom till allt, hvilket
skedde omkring honom, och det bästa var, att han
unnade hustrun den glädje, som han icke kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
