Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då rätade Håkan upp sig och såg Per stint i
ögonen.
— Räkna då om igen, sade han, så ska du
få se, att du väntar, till dess att du har pengarna
i hand. Och har du dem en gång, så släpper du
dem inte.
Per kände, att det motstånd, han nu mötte,
kunde icke lätt öfvervinnas. Men i det längsta ville
han dock försvara sig själf, och därför sade han:
— Det sägs, att det ska komma svåra tider för
jordbruket.
— Det du får, räcker i din tid, genmälde Håkan
hvasst. Det har räckt i min.
Därmed gick han in och lämnade Per ensam.
Per gick ut igen genom grinden och vandrade i
den klara höstluften vägen, som gick fram till byn.
När han kom i vägkröken, såg han Utängens gård
ligga som afklädd och naken mellan de kala träden
mot den kallblå himmelen. De små gluggarna på
taket stirrade mot honom som två skrämda ögon.
Då blef det honom med ens, som om hela gården
fått lif och börjat tala. »Är du inte nöjd med mig,
som jag är?» tycktes den säga. »Begär inte för
mycket af mig. Mer än jag kan gifva, rår jag inte
med. Blott den, som är trogen, mot hvad jag ger,
blir jag trogen tillbaka.» Orolig och missnöjd, med
hvad som skett, gick Per vidare. Men han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
