Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ägde värde, låg bakåt i tiden, och mot det,
som en gång skulle komma, hade de ingen makt.
— Det gör ju oss ingenting, sade Margareta,
när vi en gång ligger i grafven.
— Månn tro det ändå, menade Håkan. Nog
är det godt, om man kan veta, att det man arbetar
för, står.
— Länge blir det ändå aldrig, kom hustruns
svar.
Håkan satt en stund, som om han ingenting
hört. Så sade han långsamt, som om han med
ansträngning tänkt fram hvarje ord:
— När min far dog, visste han, att allt skulle
stå i min tid och kanske längre. Han sa så, innan
han dog. Och han har en gång förtalt mig, att
hans far dog i samma tro.
Margareta satt och tänkte på, om hon skulle
påminna mannen om, hvad prästen sagt, att
människan icke bör skaffa sig en skatt på jorden. Men
hon kunde icke komma fram med detta nu. Hon
tyckte, att det ej passade. Hvarför skulle hon och
Håkan ha lefvat, om människan icke hade lof till
det? Kunde hon saga Håkan, att hans skatt icke
låg i jorden? Så hade Margareta aldrig tänkt förr.
Ty upprorisk var icke hennes tankegång. Men som
om mannen hört hennes tankar, sade Håkan
plötsligt stilla och lugnt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
