Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han förr lagt sig till sängs, och när så dagarna
gingo, utan att det onda gaf sig, och han själf
aldrig talade om, att det kunde bli bättre, då visste
hon, att det var döden, som kom, och hon tog
denna visshet, med samma enkla lugn, som att
höstfrosten, när den kom, gjorde jorden hård och
kall och svepte den sista grönskan i sitt gnistrande
hölje.
Moster gick omkring och sörjde för, att den,
som kom, fick traktering, och hon tackade hvar
och en särskildt, när han gick. Att sitta inne hos
Håkan hann hon ej mycket, ej heller tänkte hon
därpå. Den sjuke ville helst sofva, när han var
ensam, och när han vaknade, var alltid någon
främmande till hands, som det icke gick an att låta få
vänta. Till sist kom ingen mer, och hela bygden
visste då, att nu hade Håkan icke långt igen. De,
som gingo förbi, sågo förstulet efter, om icke de
hvita lakanen hängde för fönstren.
För Per blefvo dessa dagar omöjliga att
glömma, ty under dem öppnade sig för honom den
oväntade utsikten öfver en ny värld, där han, förr
än han någonsin trott, själf skulle få träda in och
verka på eget ansvar.
— Det blir du, som får hjälpa mig nu med
allting, sade moster en dag, när de möttes
utanför sjukrummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
