Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSHUSHÅLLNING I NORRLAND
13
Där eld framgått för 50 à 150 år sedan, hafva vi nu unga eller
medelålders skogar, täta eller glesa, alltefter jordmånens beskaffenhet,
mestadels af furu, men äfven af gran. De allra flesta af dem behöfva
emellertid ans och vård. Dessa bestånd, med undantag af dem, som växa på
den magraste jorden, äro mer eller mindre löfskogsblandade. På yngre
svedjeland är löfskogen ofta öfvervägande, allra helst inom lidernas region,
där i de högsta lägena ej så sällan endast löfskog förekommer på
brän-norna. Där elden framgått upprepade gånger och jordmånen varit karg,
är skogen synnerligen gles och föryngringen ofta nog mindre lofvande
eller kan t. o. m. understundom saknas.
Där eld framgått för mer än 150 år sedan, äro i flertalet fall dess
spår utplånade så till vida, att den ursprungliga markbetäckningen
öfver-vergått till härledd, men såväl dessa, som de ännu äldre bestånden äro i
vanliga fall mer eller mindre afverkade. Skog saknas visserligen icke, ej
så sällan finnes däraf tillfyllest, men många bestånd äro också utglesnade
och utgöras till afsevärd del af sådana träd, som förlorat sin växtkraft.
Detta omdöme gäller alla de skogar, som afverkats uteslutande för
trävaruindustriens räkning, vare sig de äro statens eller enskildes.
Ren urskog förekommer också, sannolikt mäst på kronans och de
under dess vård stående marker. I denna kvarstå äfven de stora träden,
men mången jätte ligger ock kullfallen, och denna vindfällda skog samt
mängden af döda träd visa oss, att naturen här fått fritt vandra sin
egen väg.
På många forna tallmoar se vi nu blott gammal tvinande gran, som
aldrig’ kan utväxa till timmerskog-.
0 o
1 liderna ha vi mörka granskogar, ibland växtliga, ibland torkande,
ibland med insprängda tallar, relikter af forna tallbestånd, ofta glesa, men
med grupper af växtliga ungträd i de luckor, som bildats. Granskogarna
äro allmännast i Hälsingland, Jämtland och Västernorrlands län samt i
vissa delar af Västerbottens län (Vilhelmina och södra Lycksele).
Kalmarker saknas ej heller. De äro en följd af brandens härjning
eller yxans åverkan, men omfatta ännu ej alltför stora vidder» Vi se dem
mest i västra Jämtland, i Hälsingland och efter Västernorrländska kusten.
Försumpade skogar — mestadels af gran — äro spridda öfver hela
Norrland, mera i norr än i söder.
Mest i ögonen fallande äro dock de otaliga myrarna af den mest
skiftande storlek, från en hektar och därunder till 1,000 hektar och däröfver.
I de flesta fall äro dessa omgifna af tynande granar, behängda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
