Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS KEMPE
hålla tallen, måste vi sköta föryngringen på sätt, som nyss nämnts. I
längden torde det dock bli svårt nog att på den goda marken behålla
tallen.
Att söka införa tallen i de verkliga granskogarna bör näppeligen
komma i fråga. Utan mycket stora uppoffringar med afseende å
återväxtti-den kan detta icke ske, och resultatet blir sannolikt klent nog; granen
låter icke uttränga sig.
De medel, som här ofvan föreslagits för tallens bibehållande å våra
marker, torde näppeligen i längden blifva tillfylles, men äro alltid att
föredraga framför att genom eld reducera markens alstringsförmåga, allra
lielst som man ej vet, huru de framtida värdeförhållandena mellan tall
och gran kunna gestalta sig.
Man har i detta afseende med fog framhållit att, då tallskogen i
allmänhet är pålitlig, är granskogen däremot opålitlig och att det
följaktligen är vida lättare att värdesätta en tallskog än en granskog. Granen
är ju mycket känslig för hvarje skada, den angripes lätt af röta under
alla former och denna röta sprider sig jämförelsevis fort. Tallen däremot
är härdig mot läsioner af hvarje art och dess ved är, i jämförelse med
granens, särdeles motståndskraftig. En död gran faller inom kort ned
och multnar, medan däremot tallen kan stå död i kanske ett århundrade,
utan att dess kärnved tager någon egentlig skada. Granens ringröta är
ock något annat och vida värre än tallens stubbröta.
Tallen är sålunda i ofvannämnda hänseende obestridligen öfverlägsen
granen; hyfladt och sågadt virke af furu har också hittills betingat högre
pris än af gran. Men den senare har så mycket större förmåga af
föryngring samt växer på fullgod mark så mycket fortare än tallen, att
förtjänster och fel redan nu torde väga någorlunda jämnt. Vi få ej heller
glömma, att sulfitfabriker och träsliperier åtminstone tillsvidare ej kunna
undvara granen samt att möjligen genom dem granens värde ytterligare
kommer att stegras.
Och ehuru man med stor ledsnad ser, huru granen utträngt tallen på
mark, som bort uteslutande eller i hufvudsak vara förbehållen den
sistnämnda, så vågar man dock icke påstå, att granen härigenom
åstadkommit endast skada. Den har nämligen samtidigt skapat bättre förhållanden
för tallen, så att denne nu, därest den blir återinförd å dessa marker,
genom den mylla och den högre fuktighetsgrad granen medfört,, kan
växa mycket fortare än fallet varit, om granen aldrig trängt in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
