Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSHUSHÅLLNING I NORRLAND
13
men detta kan näppeligen i längden undvikas med något afverkningssätt.
Traktlnigges tallskogen med kvarlämnande af fröträd, så intränger granen
i minst lika stor utsträckning som vid blädning, och på den goda jorden,
hvarom här är fråga, hjälper icke ens elden, åtminstone icke alltid. Bäst
synes mig därför vara att tåla granens inträngande och, därest man ej vill
låta tallskogen öfvergå till fullt utvecklad barrblandskog, hvilket väl icke
borde uppväcka några som helst betänkligheter, där jordmånen är
gynnsam, efterhålla den, så att i hvarje fall tallen blir den förhärskande.
På den sämre jorden bör tallen däremot afverkas i luckor,1 hvarvid
iakttages, att luckans storlek rättas efter jordmånens beskaffenhet; ju
magrare marken är, desto större lucka behöfves. Tallens naturliga
föryngring går dock i allmänhet långsamt, och därför är det frestande att
på konstlad väg söka påskynda densamma. I de rena tallskogarna, om
hvilka här är fråga, bör dock detta icke anses nödvändigt, ty vi veta
ännu alldeles icke, hvad upprepade tallkulturer till sist kunna åstadkomma,
äfven om blott ortens frö användes. Man blir i sanning, tveksam, när
man ser de tyska kultiverade tallskogarna. Där man, som i detta fall,
har alla skäl att antaga att den naturliga tallföryngringen kommer inom
rimlig tid, är man pä den säkra sidan, när man afvaktar densamma.
Till sist ha vi att taga de äkta barrblandsskogarna i betraktande.
Dessa förekomma å god jord och hafva antagligen uppkommit efter eld,
som förtärt granen, men lämnat fröträd af tall här och hvar. För att med
säkerhet kunna behålla tillräckliga mängder tall å dessa skogar torde de
flesta anse att man borde trakthugga, bränna och beså dem. Af skäl,
som förut nämnts och senare skola nämnas, kan dock eldens användning
ej ur någon synpunkt försvaras. Genom att bläda dem, skulle afkastningen
bli jämn och väl äfven rikligast. Men. å andra sidan skulle med denna
afverkningsmetod tallen näppeligen i längden kunna bevaras. Vill man
behålla densamma, bör äfven på dessa skogar luckhuggning användas och
1 Genom denna afverkningsmetod erhåller tallen en vackrare form än fallet
blir medelst trakthuggning och kvarlämnande af fröträd. Detsamma är förhållandet, då
tallskogen bladas. Genom luckhuggning blir i vissa fall en del af marken improduktiv
— den del, som ligger invid skogsbrynet —, men denna olägenhet torde mer än väl
uppvägas af den vackra form, träden å hygget erhålla. Hittil]s hafva trädens beskaffenhet
haft en stor betydelse, särskildt i afseende å tallen. Ju kvistrenare den varit, desto högre
pris har den betingat. Skulle den tid komma, då virket med större fördel kan användas
till andra ändamål än till försågning, och det för dessa ändamål blefve likgiltigt, huruvida
träden äro kvistiga eller icke, så finge man ju ändra afverkningsmetoden. Äfven då bör
man dock taga hänsyn till den kubikvinst, som uppstår därigenom att träden växa i höjden
och sålunda koncentrera sin tillväxt på stammen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
