- Project Runeberg -  Skogshushållning i Norrland /
36

(1909) [MARC] [MARC] Author: Frans Kristofer Kempe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iS

FRANS . KEMPE

För öfrigt bör riset ej brännas. Det är vår hjälp mot kreaturens tramp
och betande — egentligen’ den enda vi äga. Och sedan barret fallit af,
hvilket sker på en sommar, är riset ej till hinder för föryngringen. Det
enda man bör göra är att jämnt utsprida det öfver hela hygget, så att de
viel afverkningen uppkomna rissträngarne eller rishögarne utjämnas.

Att sammanföra riset i högar och bränna dessa är vida mindre farligt
för kringliggande skog än den s. k. löpelden eller vildbränningen och
åstadkommer ej heller så stor skada på plantor, buskar och fröträd,
men alltid blir skadan betydlig och, då åtgärden är kostsam samt riset
bör bibehållas, så är äfven detta risbränningssätt förkastligt.

En mycket viktig markberedningsåtgärd är däremot den att, där så
behöfves, dränera marken. För att bli ekonomisk och effektiv bör dock
denna diktning i många fall jämväl omfatta kringliggande mark, så att ett
fullt genomfördt dikessystem, slutande i ett naturligt aflopp, åstadkommes.
När man kommit underfund med, hvar försumpningsorsaken ligger, skall
man nämligen snart finna, att den icke alltid, snarare mer sällan, ligger
inom själfva hygget.

Vanligen är orsaken en kallkälla, en tjärn eller en myr. Är det en
kallkälla, så är ett dike som framföres till ett naturligt aflopp tillräckligt?
Är det en tjärn, bör denna därjämte sänkas en eller annan meter. Är
åter en myr försumpningsorsaken, måste den begränsas af laggdiken och
dessa sammanföras till ett gemensamt aflopp. Nu nämnda
försumpnings-härdar befinna sig, som ofvan sagts, ofta utom hyggets gränser. Ej så
sällan inträffar ock, att den försumpande myren å sin sida uppkommit
genom en eller flera högre belägna kallkällor eller andra vattensamlingar.
Vi ha då ett helt dikessystem att utföra. Och fråga uppstår då, huruvida
ej under sådana förhållanden skäl föreligga att taga steget fullt ut — att
ej blott begränsa försumpningen, utan torrlägga hela komplexet.
Härigenom vinnes mark. Kostnaden ökas visserligen, men knappast i proportion
till hvad man vinner. När man har påkostat aflopp och laggdiken, så är
i alla fall åtskilligt gjordt; och beror en myrs uppkomst af utom
densammas område liggande försumpningsorsaker, så måste man för att
rädda mellanliggande skogsmark, afleda äfven detta vatten, men då blir
det ock i många fall nödigt att genomdika själfva myren, i hvilket fall
man aflägsnat myrens försumpningsorsak, i den mån denna ligger utom
myrområdet.

Man kan uppdela en myrs utdikning i tvenne moment, det första
omfattande aflägsnandet af försumpningsorsakerna, vare sig de ligga inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skoginorrl/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free